torsdag 8 juli 2010

Du gamla du fria

Oväntat besök kommer ofta vid helt fel tidpunkt: när man har bråttom, när lägenheten ser ut som ett bombnedslag eller när kaffet är slut. Sällan har man sådan tur att man får oväntat besök när man precis har städat och har nybakade vaniljhjärtan hemma - men idag hände det!

Jag fick ett ryck i morse och testkörde vaniljhjärtan-formarna innan frukost. Det var enkelt men pilligt att göra. Pilligt är inte riktigt min cup of tea, men det är i och för sig inte bakning heller. Jag höll på att slänga ut formarna från balkongen mer än en gång, men lyckades behärska mig.

Vill man göra 16 vaniljhjärtan kör man ihop 4 dl vetemjöl, 1 dl potatismjöl, 1 dl socker och 200g smör. Inte margarin. Låt stå kallt en stund. Gör sedan vaniljkrämen genom att sjuda 1 1/2 dl grädde, 1 äggula, 2 tsk socker, 1 msk potatismjöl och 2 tsk vaniljsocker (jag dubblade vaniljsockret och hade dessutom i fröna från en halv vaniljstång). Låt svalna.

Kavla ut degen (redan här börjar du bli lite irriterad eftersom den inte håller ihop särskilt bra). Tryck ut den i formarna.


Spritsa ut vaniljkrämen i formarna. Den räckte inte till 16 hjärtan, kanske till 12, så gör extra mycket om du har 16 formar.


Kavla ut resten av degen och lägg som lock på formarna. Knip ihop längs med kanterna. Jag skar även loss överflödig deg från kanterna med kniv (det var här jag höll på att bli galen). Grädda ca 15 minuter i nedre delen av ugnen i 200 grader. 175 med varmluft. Ta ut dem ur formarna och pudra med vaniljsocker.

Sådärja, det blev en klart godkänd balkongfika trots frustrationen! Frasiga med härlig smörsmak. Jag hade kanske hoppats på något krämigare vaniljfyllning, nästa gång gör jag dubbel sats och fyller dem mer.

Idag blev vi så himla sugna på svensk sommarmat. Det har blivit mycket italienskt på sistone, men inget går upp mot hederlig husmanskost. Vi panerade varsin makrillfilé och åt med färskpotatis, dill och citron & limesmör.
Jag är egentligen inte någon stor fiskvän men färsk fisk är så underbart gott, smaken är mjukare och inte lika unket fiskig. Jag är lite kräsen, ingen idé att förneka. Vi har förmånen att bo nära en affär med fiskdisk men det utnyttjas alldeles för sällan.

Middagen avslutades med ett gäng jordgubbar med grädde (vispad med en liten skvätt punsch). Körde till och med Evert Taube på Spotify till middagen och fick riktigt härliga sommarsverigevibbar.

Brödet jag länkade till igår blev sådär, vi har ännu inte lyckats med just den typen av bröd fastän vi testat ett par varianter. Vi (läs M) bakade också ett rosmarinbröd från boken Riddarbageriets bröd, som tyvärr inte verkar finnas till försäljning längre. Riktigt lyckat blev det!

2 kommentarer:

  1. Hej Sofia!
    Låter gott med hemgjorda vaniljhjärtan! Sådana har jag bara gjort i bageriet som liten, men då ställde man alla formarna tätt, varannan rättvänd, varannan uppochner. Sedan la man den utkavlade degen över formarna. Därpå tog man en bit av en vanlig jäsdeg med lite mjöl på och tryckte snabbt ut degen i formarna med den, och så kavlade man lätt över det hela så att vaniljhjärtansdegen släppte fint runt formarna. Därpå spritsades vaniljkrämen i + lite hallonsylt och jag tror faktiskt också lite mandelfyllning. Efter det sattes formarna tätt igen och resten av degen lades på. Jag gissar att man kavlade lite lätt igen så degen släppte runt formarna, sedan fick man finlira lite för hand genom att snabbt dra tummen runt kanten. Alltså inget pill med kniv. Och så måste man ha en deg som håller ihop! Jäsdegen som man trycker ut degen i formarna med kan man ersätta med en ren, torr svamp med mjöl på.
    Hälsar Petra

    SvaraRadera
  2. Tack för bra tips och för allra första bloggkommentaren! Jag gjorde lite research innan jag bakade vaniljhjärtan och jag såg den metod du beskriver på nätet. Det såg komplicerat ut så jag testade receptet från "Sju sorters kakor" istället. Det blev ok, men jag ska absolut testa din metod (och nytt recept med smidigare deg) nästa gång. Det här med jäsdeg förstår jag inte riktigt (hur gör man den? varför behövs den?), men det klarnar kanske om jag läser på lite mer.

    Hälsningar
    Fia

    SvaraRadera