Fias mat: Pastamaskinens död

Har semestrat några dagar i ett varmt och soligt Stockholm, med god mat och dryck. Min huvudsakliga matplan var att bjuda M på middag på Mathias Dahlgrens Matbaren. Vi har nostalgiska band till hans förra restaurang, Bon Lloc, som stängdes för några år sedan, och eftersom jag fick ett anfall av vinterkräksjukan sist vi hade anledning att fira ville jag även passa på att gottgöra det. Det var tyvärr fullbokat, så det får bli nästa gång. Det gick ingen nöd på oss, det blev några fina middagar ute och så blev vi bjudna på en härligt lyxig middag av svägerskan och hennes sambo.

I Sturegallerian hittade vi en välsorterad köksaffär, Cordon-Bleu. I den fann vi äntligen något vi letat ett par år efter: formar för vaniljhjärtan. Dessutom köpte vi en form för enklare och snabbare raviolitillverkning.

I går kväll skulle ravioliformen premiärköras. Jag snodde ihop en god fyllning på ricotta, parmesan och kronärtskocksbottnar (plus ägg, salt och peppar) men därefter gick allting snett. Veven på pastamaskinen gick inte att dra runt och M drog fram hylsnyckelsetet och cykeloljan för att plocka isär och smörja. Pastamaskinen visade sig vara nästan omöjlig att skruva isär. Efter ca fyrtio minuters joxande såg den ut såhär...

M är bra på att mecka med prylar så jag var egentligen inte så orolig för att den inte skulle gå att skruva ihop igen. Efter att alla rörliga delar var smorda sattes maskinen ihop till (till synes) ursprungligt skick. Vi borde dock ha anat oråd eftersom dessa delar blev över:

När vi började veva pastan visade det sig att smörjningen var helt verkningslös och att delarna ovan nog fyllde en funktion ändå. För att göra en lång histora kort: vi har inte längre någon pastamaskin och har därför inte heller kunnat testa nya ravioliformen. Tyngda av nederlaget tog det ett par timmar innan vi var sugna på mat igen, och när vi väl kom iväg var klockan halv elva och den enda restaurangen vi hittade med öppet kök var Boomers - en inte alltför kul sportbar. Som tur var hade vi lyxat lite med surdegsbrödssnittar med mortadella (min absoluta påläggsfavorit), arista al forno, god salami, lite ost och citronoliver på balkongen innan vi började på det misslyckade pastaprojektet. Till det en mojito på hemmaodlad mynta.

Balkongen är vår oas, där vi sitter så mycket det bara går på sommaren och äter, dricker kaffe eller spelar kort och back gammon. Där är skugga hela dagen, förutom en timme på kvällen som vi alltid försöker pricka in. Det låga IKEA-bordet är kaklat med överbliven mosaik från köket.

Eftersom balkongen ligger i anslutning till köket har man kryddväxterna nära till hands. I år har vi basilika, timjan, rosmarin, dragon, mynta, limebasilika, röd basilika och citronmeliss. De mår bra trots bristen på sol.