Stor tumme upp för hamburgare i 50-talsåk

Vänner, som med jämna mellanrum har anledning att vistas i Helsingborgstrakten, har länge rekommenderat Ebbas fik. På två år har vi inte varit i Helsingborg mer än ett par gånger, och det har varit på söndagar när Ebbas är stängt. Igår fick vi dock chansen (efter att ha köat efter bord ett bra tag) att testa deras fina hemmagjorda hamburgare.

Ebbas är ett urmysigt café helt i 50-talsstil. Inredning, mat, personalens kläder, musiken - allt andas 50-tal. De har till och med radiokaka, som jag skulle ha valt om jag inte redan siktat in mig på dammsugarna med dammsugarslang. Det får bli fler besök helt enkelt...

Hamburgarna (jag tog en Elvis-burgare) serveras i pappbilar i olika färger tillsammans med frasiga pommes. Barnslig som jag är tycker jag nog att bilen var det bästa med besöket på Ebbas. Jag vek ihop min och sällskapets bilar för att ha på lämpligt ställe här hemma.

Jag har ett litet utvärderingsformulär där jag betygsätter olika restaurangers, caféers och pubars hamburgare för att kunna bestämma mig för vem som gör den bästa. Ebbas betyg blir höga, men jag har ännu inte bestämt mig för hur de står sig mot storfavoriten Pickwick i Malmö.

Min vän, som många gånger berättat om Ebbas dammsugare med slang, muttrade att det måste vara en sommarvikarie som gjort dem. Slangen brukar vara lite snitsigare ditsatt, sa hon. Men smaken var det inget fel på och dammsugaren får pluspoäng för den gamla Electrolux-loggan. Ett tips för den som både vill ha hamburgare och något av de tilltalande bakverken är att bara äta halva burgaren och halva kakan. Jag insåg detta i tid och gick från Ebbas lagom mätt och mycket nöjd.

För fler interiörbilder, gör en bildsökning på Ebbas fik på google.

Pucko räddade min dag

Ska man spendera timmar på Bauhaus, låna bil med dragkrok, hyra släp och bära upp tunga grejer fyra trappor behöver man belöning både före och efter. Klockan åtta igår gick vi till vårt stamkaffeställe Puls för en frukost i fransk stil. Jag dricker inte kaffe mer än ett par gånger i veckan. Det blir ofta på Puls, där man kan vara säker på att man får en god espresso eller cappuccino. Chokladcroissant kändes som en bra idé när jag beställde och åt den, men den gav inte på långa vägar den energi som krävs för att orka med tre timmar på Bauhaus. Jag fick smita ut och köpa en stor Pucko som stöd medan M jämförde tjockleken på olika lister. Puckon räddade med all säkerhet dagens humör och stämning.

På eftermiddagen fick vi besök av föräldrarna, vars bil vi lånade medan de gjorde Köpenhamn. Jag lovar alltid att baka något till fikat när de kommer, men det slutar alltid med att jag får springa till Patisserie David i sista minuten och köpa kakor. Alltid. En tröst är iallafall att kakorna från patisseriet är godare än något jag skulle kunna åstadkomma i bakväg.

Jag brukar nog oftast köpa deras eclairer (den med moccasmak är så god), men när föräldrarna kommer blir det tarteletterna - de ser lite roligare ut. Igår blev det en med hallon, en med passionsfrukt, en med vaniljkräm och blandad frukt och en med vaniljkräm och björnbär. Gott som alltid.

Det blev bara godsaker igår, kvällen spenderade vi på restaurang Atmosfär med goda vänner. Atmosfär har ett lite annorlunda koncept som innebär att alla rätterna är mittemellan förrätt och huvudrätt i storleken och alla kostar 110 kronor, efterrätterna lite mindre. Är man inte så hungrig räcker det kanske med en rätt, annars är två lagom.

Jag åt pankopanerad (panko är ett japanskt ströbröd som jag inte hört om tidigare) kalv med gazpacho, ostar (prästost 60 månader, brillat-savarin och roquefort) och Snickers "Atmo-style" - krämigt lös chokladfondant med karamelliserat jordnötshack (eller något i den stilen), tjock kolasås och en kula vaniljglass. Allt var trevligt och gott, men efterrätten var himmelriket.

Nu ska jag ut springa en 7-kilometersrunda för att minska skadeverkningarna av gårdagens goda mat. Läste förresten i morse i Sydsvenskan att några lite finare restauranger ska medverka i årtes Malmöfestival, bland annat med matlagningskurser och provsmakningar: http://www.sydsvenskan.se/malmo/article1189921/Nu-far-langosen-sallskap-av-surdeg.html.
Låter spännande tycker jag.

Sugen på asiatiskt igen

Jag har inte varit lockad av asiatisk mat på ett tag. Dels föråt jag mig på sushi i våras, när jag kom på att man kan göra det själv och äta hur många bitar man vill, dels tappade jag sugen i Hongkong (nudlar och skaldjur, skaldjur och nudlar). Det har känts lite tråkigt eftersom asiatisk mat är så gott, men nu tror jag att jag är tillbaka.

Igår kväll hämtade jag sushi från Sachi, en restaurang med god och prisvärd mat (japansk och vietnamesisk). Jag ställde kassen i kylen och gav mig ut på en löptur med ett gäng som är ungefär hundra gånger mer vältränade än jag. Gissa om det var gott att pusta ut på balkongen med sushi efteråt.
För några månader sedan hittade jag några vietnamesiska recept som jag har velat prova, men det har inte blivit av. Till helgen ska jag nog göra det om jag får tid. Rapport kommer.

De senaste dagarna har jag inte haft så mycket tid till matlagning. Lite brödbak har det dock blivit (Brunkans ljusa igen) och en god caesarsallad. Jag tycker att romansallad passar bäst till caesarsallad, den känns lite matigare och fylligare än andra sorter. Salladen blandar jag med kyckling och dressing: Mixa ett ägg som kokat i två minuter med 1 msk vinäger, 3 sardeller, 1 tsk fransk senap, en halv vitlöksklyfta och lite salt och svartpeppar. Droppa därefter i en deciliter olivolja lååååångsamt medan du fortsätter mixa/vispa. Dressingen räcker till fyra personer. Toppa med brödkrutonger, parmesan och ev lite gräslök.

Vi har gjort några halvmisslyckade pain blanc/levain som vi sparat i frysen för att använda till brödkrutonger.

Kunglig sufflé och Bullens makrill

Det är så skönt att ha semester och ha möjlighet att spendera lite tid i köket. Jag kommer nog inte att ha tid att matblogga lika mycket när jag börjar jobba igen, men det är ju hela två veckor till så varför fundera på det nu.

Jag skrev för någon vecka sedan att jag köpt boken Sveriges nya landskapsrätter. Kung Carl Gustaf har bidragit med ett eget recept, Kungens kaviarsufflé, och bilder på hur han står i något som ser ut att vara ett 70-talskök och vispar äggvita. Oemotståndligt, tyckte vi och gjorde den till förrätt igår. Receptet finns även på matklubben.se.

Sufflén i sig är mild och god och med rätt tillbehör blir det en riktigt trevlig förrätt. Det stod att man ska servera med knäckebröd och kryddost, men vi tog det vi hade hemma: knäckesticks med lök- och dillsmak och en bit gruyère. Rekommenderas starkt. Till detta delade vi en iskall Nils Oscar Pils. Det skadar inte heller med några droppar Hallands fläder, om man är lagd åt det hållet.

Nästa gång vi gör sufflén kommer vi att öka på lite med kaviar (vi använder Kalles guld) och gräslök.

Vi hade två makrillfiléer, som blev över från förra veckans makrillmiddag, i frysen. Jag bläddrade lite i en av mina favoritböcker, Bullens kokbok från 1930, och hittade ett lockande recept. Erik "Bullen" Berglund är kanske främst känd som skådespelare och från korvburkarna, men han hade också fransk kockutbildning och gav ut flera kokböcker. Jag har inte lagat så många av recepten, men hans gratinerade hummer är en riktig höjdare som har blivit tradition på våra bröllopsdagar.

Jag gjorde Makrillfilet Mireille. Man rullar makrillen i saltat mjöl, steker i olja (ca 3 min på varje sida) och håller dem varma på ett fat i ugnen. I samma stekpanna slänger man i en finhackad gul lök, en liten hackad vitlöksklyfta, en hackad scharlottenlök och en näve hackade champinjoner. Fräs tills det blir gyllenbrunt och lägg över fisken. Häll i 5-10 cl vinäger i stekpannan och reducera (Bullen varnar: "men akta ögon och näsa, ty vinaigren kan locka fram tårar i edra vackra ögon, då den avdunstar"). Droppa över fisken. Fräs slutligen ett par-tre utkramade tomater i bitar. Lägg runt fisken. Strö riktligt med hackad persilja över alltihop.

Jag behöver mindre uppläggningsfat...

...och mindre intensiva tallrikar

M:s betyg blev ett tveksamt "okej", men jag tycker att det var gott och gör gärna om det. Det stekta lök- och champinjonhacket passade bra till fisken och tomaternas sötma blev ett bra komplement. Nu är jag sugen på modernare matlagning, men eftersom jag har träningsuppehåll idag får det bli något enkelt, litet och smalt.

Om man gillar choklad

Det fanns för några år sedan på Lilla torg i Malmö en trevlig restaurang som hette Röda kran. Där åt jag för första gången chokladfondant till efterrätt. Sedan dess beställer jag alltid det, eller något liknande, om det finns på menyn. Såvida det inte finns ost alltså. Ost är nummer ett, choklad nummer två på min efterrättslista. Helst äter jag både och om möjlighet finns.

För något år sedan eller två hittade jag ett recept på varm chokladpudding på DNs matsidor och den är det närmsta jag har kommit chokladfondanten på Röda kran. Man kan förbereda den och ha i kylen i portionsformar/-skålar tills man sätter in den i ugnen strax innan servering. Enligt receptet ska den gräddas 10 minuter, men det beror lite på vilken ugn man har. I min gamla ugn krävdes det 12 minuter för lagom krämighet, men nu räcker det med 10. Man får prova sig fram.

Varm chokladpudding, recept på dn.se

Mina rekommendationer:

• Dubbel sats blir 5 portioner i IKEAs ljuskoppar (se bilden). Köpte ett trettiotal sådana till en fest en gång och kan nu bjuda många på efterrätt.
• 70-procentig choklad blir perfekt, högre kakaohalt blir för beskt.
• En gång när vi gjorde denna efterrätt till oss själva smög jag ner en bit överbliven mjölkchoklad i min kopp innan jag ställde in den i ugnen. Inte dumt om man är en sådan som egentligen tycker att mjölkchoklad är godare än mörk choklad.
• Färska hallon är gott till.

Trevliga vänner fick denna efterrätt igår. De fick också en laxrätt som funnits länge i min receptbok. Färsk lax är ett måste till det här:

Ugnsbakad lax på spenatbädd med parmesanost och grädde

Vi äter ytterst sällan fisk i vanliga fall men i sommar har det helt klart blivit mer fisk än kött. Jag vet egentligen inte varför, men gott är det!

Bästa sommarkvällen

Har spenderat några dagar utanför storstaden (?) och passade på att åka till Blekinge för att träffa vänner på tillfälligt besök. Restaurangutbudet i Sölvesborg med omnejd är inte särskilt stort men efter att ha googlat runt lite bestämde vi oss för att testa Kajutans skafferi i Hörvik. Temperaturen har varit runt 25-27 grader i flera veckor nu men just denna kväll var molnig och lite svalare. Riktigt skönt!

Hörvik är en liten liten fiskeort utanför Sölvesborg. Där finns ett rökeri, en del fina gamla trähus och en hamn. Min relation till Hörvik är mitt första och enda besök på Hörviksdiscot i femte klass och jag har inte varit där sedan dess.

De flesta på restaurangen verkade satsa på räklådan. Räkor är inte min grej, så jag beställde den varmrökta laxen med bakad potatis. Inget märkvärdigt, men riktigt gott. De andra njöt av räkorna med aioli. Det såg faktiskt inte så dumt ut, kanske vågar jag testa dem en annan gång.
Vi beställde ingen efterrätt på restaurangen utan åkte istället in till Sölvesborg och tog en glass på glass- och sillabåten i hamnen. Kvällen avslutades med att vi bjöd in oss på kaffe i föräldrarnas mysiga lusthus.

Nu är jag hemma igen efter nästan en vecka på andra orter. Får besök ikväll och ska tänka ut något gott att laga...

Ravioliformen - en succé

Okej, ny pastamaskin - nytt försök med ravioliformen vi köpte i Stockholm. När vi var i Blekinge lånade vi föräldrarnas maskin tills vi har hunnit skaffa en ny eller laga den gamla. Vi har blivit sugna på en med motor sedan vi fick syn på en sådan i källaren till ett restaurangkök (lång historia) för någon vecka sedan. Lite dyra dock...

Hur som helst, nya formen skulle testas. M gjorde pastadegen efter nakna kockens recept, se tidigare inlägg:
http://fiasmat.blogspot.com/2010/06/tortellinin-blev-inte-dum-alls-anvande.html
Om du använder en likadan ravioliform, kör degen tunn men inte för tunn. Den ska vara tålig. Fyllningen måste vara krämig utan vassa bitar i, annars kan degen gå sönder när man kavlar på formen.

Skär ett pastaark som täcker formen. Mjöla ena sidan och lägg den nedåt.

Klicka i fyllningen i hålen. 1-2 teskedar är lagom. Jag gjorde en fyllning på ricotta, gorgonzola, lite riven parmesan, salt och peppar. Jag mixade allt innan jag blandade i en näve finhackade valnötter. Höjdarfyllning får man säga, bästa hittills! Det finns många idéer till nya fyllningar i mitt huvud, men jag tror att det är bra att alltid ha ricotta som bas, för krämighetens skull.

Täck pastaformen med ytterligare ett ark. Kavla ovanpå tills formens zickzack-mönster skär sönder degen och delar alla ravioli.

Så här blir de när man tar ut dem ur formen. Lägg på mjölad handduk och koka innan de hinner torka alltför mycket.

Slutresultatet serverades med olivolja och överbliven tomatsås från pizzabaket häromdagen på balkongen. Ett glas Nero d´Avola till det. Till alla som har en pastamaskin och snubblar över en sådan här form säger jag: köp genast! 180 kronor ca, ett fynd. Kan köpas här för någon tjuga mer: http://www.kitchenstore.se/pasta-pizza/imperia-raviolamp-raviolibricka-med-kavel.html
Nästa gång vill jag fylla dem med lax och göra en vin- och saffranssås till.

Fredagslyx på tefronten

Jag dricker ca 7-8 koppar te om dagen när jag jobbar, mindre på semestern, och är lika beroende av te som kaffedrickare är av kaffe. När jag vaknar på morgonen längtar jag efter första klunken Earl grey med mjölk och jag tassar direkt in i köket och sätter på en gryta vatten.

Min favorit är det fransk-ryska teet Kusmi Tea: alldeles för dyrt men himmelskt gott. När jag tycker att jag förtjänar extra lyx går jag till Malmö cigarraffär, sniffar i alla deras Kusmiburkar, velar i någon kvart och väljer ett te. Idag har jag inte gjort något särskilt för att kunna motivera en tur dit, men det var ett tag sedan jag var där och Kusmiburkarna är tomma. Jag slog till på en ny sort, Traktir - "Russian blend of China teas with natural scents of bergamot, lemon, orange, cinnamon and cloves."

Premiärkoppen var så god som jag hoppades, jag är svag för rökta teer med lite citrussmak. Kanelen kändes tack och lov inte (inget julte i juli!).

Snygga teburkar går bara inte att slänga, de får stå överst på bokhyllan i köket istället.

Pappas majonnäs och Skagen

Jag fick just ett mail från min far med en beskrivning av hur han gör sin majonnäs och Toast Skagen. Det är egentligen han som borde ha en matblogg, han är en bättre kock och en bättre skribent. När jag läser detta känner jag att det får bli en Skagen-repris i veckan, kanske redan ikväll.

"Om majonnäs och Skagen

Livsmedelsindustrin är duktig på många sätt, men majonnäsen den åstadkommer är rätt förfärlig, och kan inte, i alla fall helst inte, användas till Toast Skagen. Det är lätt att göra sin egen majonnäs bara man respekterar att alla ingredienser måste ha samma temperatur. Förr misslyckades jag då och då, numera aldrig. Jag gör vanligen på en äggula trots att åtskilliga experter påstår att två är minimum. Men det är ingen idé att ha en massa majonnäs över, den håller sig dessutom bara några dagar. Att kasta mat är gravt osmåländskt.

Ta en rundbottnad skål, lägg i en äggula, cirka en tesked vinäger och lika mycket senap, fransk eller svensk spelar ingen roll. Lite mald vitpeppar och något salt ska det också vara. Beträffande oljan är vanlig rapsolja att föredra, absolut inte smaksatt olja.
Kör runt lite med elvispen i skålen med äggula, senap och vinäger. Håll vispen igång och börja försiktigt tillsätta olja medan vispen går. Se till att gulan absorberar oljan, efter hand kan du öka tillförseln av olja medan du fortsätter att vispa. En gula klarar 1,5 till 2,0 dl olja, men kör tills du har önskad konsistens. Det går bra att justera smaken i efterhand, salt, peppar eller vinäger. För tjock majonnäs kan också spädas med lite vatten. Jag brukar också tillsätta en aning HP-sås eller worcestershiresås för att få en mera stringent smak.

Jag är ingen mästare på Toast Skagen, men man tar lämpligen vanligt skivad franska och stansar ut runda bröd av önskad storlek. Sedan steker man dem gyllenbruna i smör så att de blir frasiga. Räkröran gör jag på rensade räkor som skärs i bitar och blandas med finskuren dill och riven pepparrot, svartpeppar och bara så mycket majonnäs att röran binds samman. Som du vet finns vad gäller pepparrot två skolor. Lite salt kan också behövas, men det kan vänta till strax innan man monterar Skagen så att saltet inte drar ut vätska. Det är f ö viktigt att det inte finns någon vätska bland räkorna. När röran lagts på brödet kan man toppa med lite röd rom av något slag, dock inte storkornig, en vippa dill samt gärna en liten bit citron.

Detta är i all hast allt jag vet om majonnäs och Skagen, så sant mig Gud hjälpe.

P-a"

Somrig fiskmiddag i gott sällskap

I går var lilla guddottern med föräldrar på besök. Lilltjejen har alldeles nyss börjat äta "riktig" mat, igår några skedar fruktmos med ris. Hon såg ut att tycka att det smakade finfint och njöt av underhållningen (gudfar som spelade blues på hennes rosa ukulele). Vi andra åt fisk till både för- och huvudrätt och avslutade med efterrätt med polkagrisar.

Till förrätt blev det senapssill och löksill med tillbehör: dill, gräslök, rädisor, ägg, färskpotatis, rödlök, kapris, äpple, rödbetor och gräddfil.


Vi finhackade allt och lade upp på ett fat. Istället för knäckebröd, som skulle blivit alltför mättande till en förrätt köpte jag "knäckesticks" med lök och dill. Jag

har tidigare provat de med rosmarinsmak och ätit till ostar, men dessa var riktigt goda till silltallrik.

Till huvudrätt blev det en fiskgryta (nytt recept, misstänkt lik fransk fisksoppa). Till detta skulle det vara saffransaioli, men jag glömde köpa saffran så det blev aioli med vitlök och tomatpuré istället. Jag glömde både det ena och det andra och fick kompletteringshandla tre gånger. Det är för varmt för att man ska kunna tänka klart.

Vitt vin, fiskbukjong, hela burktomater, lök, palsternacka, fänkål, vitlök, färsk torsk, lax och räkor samt mängder av timjan från balkongen. I vissa fisksopperecept ska det vara saft från en halv apelsin, men jag föredrar utan. M:s rosmarinbröd passade bra till fiskgrytan.

När vi var i Stockholm var vi på middag hos svägerskan och hennes sambo. De bjöd på "polkagrisdröm" till efterrätt, ett recept från boken "Sveriges nya landskapsrätter". Jag fyndade boken för 25 kronor på ICA häromdagen och passade på att testa denna goda efterrätt från Småland (såklart!): http://www.ica.se/recept?recipeid=700265

Det finns många andra lovande recept i boken, så fort det blir höst ska jag testa jordärtskockssoppa med isterbandscrunch. Mmm...

Varma dagar i Blekinge

Jag har spenderat några dagar hemma i Blekinge. Det blev en hel del strandhäng, tack och lov blåste det litegrann vid havet och vattnet var kallt och skönt att bada i. När det är 32 grader i luften klagar man inte på kallt bad. I helgen fyllde pappa år och det firades som vanligt med god mat. Jag ser alltid fram emot middagarna hemma, min pappa är en fena på att laga mat (och därför lagade han även sin egen födelsedagsmiddag), och min mamma är en fena på att baka. Till födelsedagen bakade hon en mandeltårta med jordgubbsmousse, en smarrig variant på den mer traditionella jordgubbstårtan.

Jag vet inte var receptet kommer ifrån ursprungligen, men hon har haft det några år i sin receptbok:

Jordgubbsmoussetårta
Botten
Kör ihop 175g mandelmassa och 100g smör i matberedare. Häll därefter i 2 ägg och en halv matsked vetemjöl (som jag gissar att man kan utesluta eller ersätta med något annat om man är glutenallergiker).
Smöra en springform, ca 20 cm i diameter, och bröa med mandelflarn. Grädda bottnen i ugnen i 20 minuter, 175 grader.

Moussen
Vispa 4dl grädde hårt i en bunke, och 2 ägg plus 1 dl socker hårt i en annan bunke. Blanda försiktigt vispad grädde med vispade ägg/socker. Blanda i 4 matskedar fin jordgubbssylt. Blötlägg 4 blad gelatin i 30 minuter. Smält dem i en gryta tills det börjar ryka. Blanda i degen under omrörning.

Sätt halverade jordgubbar runt kanten på svalnad tårtbotten (får du jordgubbar över skadar det inte att skiva några och lägga på botten också). Häll i moussen. Låt stelna i kylen minst fyra timmar innan servering.

-------------------------------

Jag och M fick önska förrätt till födelsedagsmiddagen och vi valde en klassiker: Toast Skagen. Eftersom jag i vanliga fall inte äter räkor trodde pappa att jag var ironisk, men jag hann rätta till missförståndet i tid. Han gör den på hemmagjord majonäs (med ett litet stänk HP-sås i) och det gör stor skillnad.

Till huvudrätt blev det laxqueneller på spenatbädd med en vin- och ostsås. Detta är en himmelskt god rätt som också är lite av en klassiker i vår familj. Jag frågade om receptet, men han har det i huvudet och beskrivingen jag fick löd ungefär såhär: "Lägg lagom med lax i en matberedare, häll sedan på lagom med grädde - du märker hur mycket det ska vara..." etc. Inte helt tydligt alltså. Kanske kan jag be om att få det på pränt, i så fall kommer det i bloggen.

Därefter blev det ostar, som vi tagit med från Möllans ost i Malmö, med fikonsylt och körsbärssylt med timjan. Ostar är så gott, så gott, jag önskar att jag kunde besöka den affären varje vecka. Men som min insiktsfulla kollega Michael säger: Det sätter sig direkt på höfterna, Soffan! Det får bli vid speciella tillfällen istället. Vi fick dock även med oss en stor och stark prästost från Möllans ost, god till allt bröd som vi bakade i förra veckan.


Ostarna var egentligen tänkt som en mellanrätt. Pappa hade även gjort Crème Caramel, men vi den åt vi till efterrätt nästa dag istället, mellan den grillade korven och VM-finalen.

Ikväll blir det hemmapizza. M har degexperimenterat i ett par år för att få till den perfekta pizzadegen. Ibland blir den fantastisk, ibland vill den inte riktigt som vi, men sedan han började göra den på en kombination på jäst och surdeg har det blivit jackpott varenda gång. Kanske kommer receptet imorgon.

Du gamla du fria

Oväntat besök kommer ofta vid helt fel tidpunkt: när man har bråttom, när lägenheten ser ut som ett bombnedslag eller när kaffet är slut. Sällan har man sådan tur att man får oväntat besök när man precis har städat och har nybakade vaniljhjärtan hemma - men idag hände det!

Jag fick ett ryck i morse och testkörde vaniljhjärtan-formarna innan frukost. Det var enkelt men pilligt att göra. Pilligt är inte riktigt min cup of tea, men det är i och för sig inte bakning heller. Jag höll på att slänga ut formarna från balkongen mer än en gång, men lyckades behärska mig.

Vill man göra 16 vaniljhjärtan kör man ihop 4 dl vetemjöl, 1 dl potatismjöl, 1 dl socker och 200g smör. Inte margarin. Låt stå kallt en stund. Gör sedan vaniljkrämen genom att sjuda 1 1/2 dl grädde, 1 äggula, 2 tsk socker, 1 msk potatismjöl och 2 tsk vaniljsocker (jag dubblade vaniljsockret och hade dessutom i fröna från en halv vaniljstång). Låt svalna.

Kavla ut degen (redan här börjar du bli lite irriterad eftersom den inte håller ihop särskilt bra). Tryck ut den i formarna.


Spritsa ut vaniljkrämen i formarna. Den räckte inte till 16 hjärtan, kanske till 12, så gör extra mycket om du har 16 formar.

Kavla ut resten av degen och lägg som lock på formarna. Knip ihop längs med kanterna. Jag skar även loss överflödig deg från kanterna med kniv (det var här jag höll på att bli galen). Grädda ca 15 minuter i nedre delen av ugnen i 200 grader. 175 med varmluft. Ta ut dem ur formarna och pudra med vaniljsocker.

Sådärja, det blev en klart godkänd balkongfika trots frustrationen! Frasiga med härlig smörsmak. Jag hade kanske hoppats på något krämigare vaniljfyllning, nästa gång gör jag dubbel sats och fyller dem mer.

Idag blev vi så himla sugna på svensk sommarmat. Det har blivit mycket italienskt på sistone, men inget går upp mot hederlig husmanskost. Vi panerade varsin makrillfilé och åt med färskpotatis, dill och citron & limesmör.

Jag är egentligen inte någon stor fiskvän men färsk fisk är så underbart gott, smaken är mjukare och inte lika unket fiskig. Jag är lite kräsen, ingen idé att förneka. Vi har förmånen att bo nära en affär med fiskdisk men det utnyttjas alldeles för sällan.

Middagen avslutades med ett gäng jordgubbar med grädde (vispad med en liten skvätt punsch). Körde till och med Evert Taube på Spotify till middagen och fick riktigt härliga sommarsverigevibbar.

Brödet jag länkade till igår blev sådär, vi har ännu inte lyckats med just den typen av bröd fastän vi testat ett par varianter. Vi (läs M) bakade också ett rosmarinbröd från boken Riddarbageriets bröd, som tyvärr inte verkar finnas till försäljning längre. Riktigt lyckat blev det!

Pastamaskinens död

Har semestrat några dagar i ett varmt och soligt Stockholm, med god mat och dryck. Min huvudsakliga matplan var att bjuda M på middag på Mathias Dahlgrens Matbaren. Vi har nostalgiska band till hans förra restaurang, Bon Lloc, som stängdes för några år sedan, och eftersom jag fick ett anfall av vinterkräksjukan sist vi hade anledning att fira ville jag även passa på att gottgöra det. Det var tyvärr fullbokat, så det får bli nästa gång. Det gick ingen nöd på oss, det blev några fina middagar ute och så blev vi bjudna på en härligt lyxig middag av svägerskan och hennes sambo.

I Sturegallerian hittade vi en välsorterad köksaffär, Cordon-Bleu. I den fann vi äntligen något vi letat ett par år efter: formar för vaniljhjärtan. Dessutom köpte vi en form för enklare och snabbare raviolitillverkning.

I går kväll skulle ravioliformen premiärköras. Jag snodde ihop en god fyllning på ricotta, parmesan och kronärtskocksbottnar (plus ägg, salt och peppar) men därefter gick allting snett. Veven på pastamaskinen gick inte att dra runt och M drog fram hylsnyckelsetet och cykeloljan för att plocka isär och smörja. Pastamaskinen visade sig vara nästan omöjlig att skruva isär. Efter ca fyrtio minuters joxande såg den ut såhär...

M är bra på att mecka med prylar så jag var egentligen inte så orolig för att den inte skulle gå att skruva ihop igen. Efter att alla rörliga delar var smorda sattes maskinen ihop till (till synes) ursprungligt skick. Vi borde dock ha anat oråd eftersom dessa delar blev över:

När vi började veva pastan visade det sig att smörjningen var helt verkningslös och att delarna ovan nog fyllde en funktion ändå. För att göra en lång histora kort: vi har inte längre någon pastamaskin och har därför inte heller kunnat testa nya ravioliformen. Tyngda av nederlaget tog det ett par timmar innan vi var sugna på mat igen, och när vi väl kom iväg var klockan halv elva och den enda restaurangen vi hittade med öppet kök var Boomers - en inte alltför kul sportbar. Som tur var hade vi lyxat lite med surdegsbrödssnittar med mortadella (min absoluta påläggsfavorit), arista al forno, god salami, lite ost och citronoliver på balkongen innan vi började på det misslyckade pastaprojektet. Till det en mojito på hemmaodlad mynta.


Balkongen är vår oas, där vi sitter så mycket det bara går på sommaren och äter, dricker kaffe eller spelar kort och back gammon. Där är skugga hela dagen, förutom en timme på kvällen som vi alltid försöker pricka in. Det låga IKEA-bordet är kaklat med överbliven mosaik från köket.

Eftersom balkongen ligger i anslutning till köket har man kryddväxterna nära till hands. I år har vi basilika, timjan, rosmarin, dragon, mynta, limebasilika, röd basilika och citronmeliss. De mår bra trots bristen på sol.

Klematis

Idag bakar vi Seg och hålig levain från brödbloggen Pain de Martin. Spännande att se om det går att få till hålen.