Paj med getost och grillade grönsaker

M har varit i Turkiet en vecka och min mathållning har väl varit sådär. Jag tycker att det är svårt att motivera sig till att gå och handla och laga något gott om det bara är man själv som ska äta det. Nu är han hemkommen men fick med sig ett gäng elakartade bacillusker så jag lagar fortfarande mat till mig själv. Iallafall ikväll, jag börjar bli trött på sushi, mackor och rester från frysen.

Ikväll gjorde jag en paj med getost och grillade grönsaker. När jag hade monterat ihop matberedaren och skurit smöret i tärningar upptäckte jag att vetemjölet tagit slut. Det fick bli en paniklösning med fint rågmjöl och grahamsmjöl istället, och det går tydligen bra det med.

Först grillade jag några småtomater och två paprikor, en gul och en röd, i ugnen. 175 grader i ca 20 minuter. Innan jag satte in dem vände jag runt dem i lite olivolja och en rejäl nypa havssalt. M ogillar paprika så jag passade på...

Medan grönsakerna var i ugnen gjorde jag pajdegen: 1,5 dl fint rågmjöl och 1 dl grahamsmjöl. Kanten blev god men i sköraste laget med denna deg. Om jag har vetemjöl hemma nästa gång tar jag nog hälften vete, hälften graham istället. Mixa med 175 gram kallt smör i matberedare. Häll på 2 msk iskallt vatten och kör ihop till en deg.

Låt degen vila i kylen i en halvtimme. Tryck sedan ut den i en pajform, gärna med löstagbara kanter. Förgrädda i 250 grader i ca 10 minuter. Jag brukar grädda pajskalet lite extra, det är så tråkigt när bottnen blir geggig.

Mixa två ägg, en burk lätt creme fraiche och 150 gram getost (utan den vita kanten). Lägg paprikan i botten på formen, häll på smeten och peta till sist ner tomaterna lite halvt.

Resultatet: en smakrik paj med spröd kant och fluffig fyllning. Det enda jag saknar är de färska örterna från balkongen, men det blir väl sommar igen så småningom även om det inte direkt känns så nu.

Fest med vegetarisk meny

Föräldrarna hade en mycket trevlig fest igår. All mat var vegetarisk och blev mycket lyckad enligt mig, men jag kan tyvärr inte ta åt mig äran eftersom jag bara var hjälpreda (som mest norpade rester, provsmakade och slickade ur skålarna).

Till förrätt blev det en god grönsaksterrin med bland annat aubergine och zucchini. Receptet räcker till ca 15-20 skivor och till förrätt är det lagom med två skivor per person.

1 aubergine (stor)

1 zucchini (stor)

2 röda paprikor
4 ägg

2 dl crème fraiche

1/2 scharlottenlök, finhackad

1 vitlöksklyfta, finhackad

Färsk basilika, ca 8 blad

Salt, svartpeppar och kajennpeppar

Olivolja och balsamvinäger

Skala och skiva aubergine och zucchini på längden i tre mm tjocka skivor. Salta aubergineskivorna på båda sidor och låt dem ligga och dra i ungefär en timme. Skölj av saltet och torka av dem.

Halvera paprikorna. Skålla dem i hett vatten och dra av skalet. Tärna paprikorna smått.

Fräs aubergine och zucchini i en varm panna med lite olja. De ska få färg. Låt dem rinna av på hushållspapper. Fräs paprikan.
Klä en avlång brödform med plastfolie så att folien hänger över kanten. Varva zucchini och aubergine i formen.

Vispa äggen och crème fraichen. Rör försiktigt i lök, vitlök, basilika och paprika. Smaka av med peppar, salt och kajenn.

Sätt brödformen i en större form med varmt vatten. Ställ in den i mitten av ugnen och grädda i ungefär en timme. Terrinen ska kännas fast. Låt den kallna i formen till nästa dag.

Lyft ut terrinen ur formen och dra av plastfolien. Servera i skivor, ca 1 cm, och droppa olivolja och balsamvinäger över.

Huvudrätten bestod av tortellacci med ricotta, parmesan och kronärtsskocka med en sås på grädde, smör och oxbuljong (denna gång med grönsaksbuljong). Detta är en av mina favoriträtter. Pappa hittade receptet i Allt om mat för säkert tio år sedan och jag kopierade det och har gjort det många gånger. Han har slarvat bort sitt recept och fick låna mitt och jag glömde ta det med tillbaka, alltså kan jag inte skriva det här tyvärr.

Att göra pastaknyten till åtta personer kräver sin logistik. Pappa vevade pasta, jag skar ut 10x10 cm rutor av arken och mamma lade på fyllning och vek ihop. Det är pappa som lagar merparten av maten hemma men mamma är bäst när det gäller pill och pyssel och hon är en organisatorisk talang. Därför vill jag påstå att hennes tålamod och arbetsledning gjorde att vi fick ihop detta på ett smidigt sätt.

Efterrätt: crème brulée med hallon. Jag vet inte vilket recept pappa använde men jag och M har testat flera olika varianter och har hittat ett vi tycker är riktigt bra. Vill man ha hallon i är det bara att lägga dem i formarna innan man häller i smeten.

Jag har också varit lite pysslig i helgen och tillverkat ett trevånings kakfat av loppisfynd för tjugofem spänn. Fatet nedan består av en tallrik, en assiett, ett tefat, en aluminiumbägare och en mässingsljusstake. Jag limmade bara ihop delarna med superlim och sprayade sedan kakfatet med cremevit sprayfärg. Det blev ganska bra men det tog såklart inte lång tid förrän jag hade sönder det. Det är tydligen ingen bra idé att snåla med superlimmet.

Kakfat med hembakat: kanelbullar, hallonmuffins och havrekakor

Tolv år igen

Är hemma hos föräldrarna i helgen och bara njuter: höstvackert Blekinge, god mat och en stor, varm katt att mysa med i soffan. Jag kom ganska sent igår och var lite seg efter en vecka med magsjuka, rotfyllning och diverse jobbutmaningar. Då kändes det extra gott att bli serverad en Manhattan framför öppna spisen och sedan en god trerättersmiddag.

Till förrätt fick jag italiensk skinka och salami, en god rödkittost och pappas hemmabakta surdegsbröd. Det är M som har introducerat honom för surdeg.

Till huvudrätt escalope på fläskfilé och soja med potatiskaka från en nobelmiddag. Pappa var inte nöjd med potatisen eftersom den inte höll ihop riktigt när man stjälpte upp den. Vi var alla överens om att fläskfilén, som smakade lite åt det asiatiska hållet, kanske skulle passat bättre till en nudelsallad.

Eterrätten bestod av crème brulée med hallon, en provlagning inför kvällens bjudning.

Till sista vinslatten hittade jag en burk champagnekakor. De ska egentligen, som namnet antyder, serveras till champange men de är goda som de är eller till vin.

Champagnekakor

100 g rumsvarmt smör
1 msk strösocker
1 1/2 dl riven parmesanost
2 1/2 dl vetemjöl
1 msk paprikapupver

Vispa smör och socker poröst med elvisp. Tilsätt ost och mjöl och vispa lite långsammare tills det blir en smulig deg. Tryck ihop till en degklump och gör en lång rulle, ca 3 cm i diameter. Rulla den sedan i paprikapulver så att den täcks. Sno in den i plastfolie och låt vila i kylen i ca 2 timmar. Skär rullen i halvcentimetertjocka skivor och lägg på en plåt med bakplåtspapper. Grädda i 175 grader i tio minuter. Låt kakorna svalna på plåten.

Föräldrarna har bjudit några vänner på middag ikväll. När jag ringde hem för några dagar sedan sa mamma "Du kan ju sitta med under middagen men blir det långtråkigt kan du gå upp på övervåningen och se på TV". Jag har fnissat åt det hela veckan, ibland stämmer det verkligen att man aldrig blir äldre än tolv i sina föräldrars ögon. Har jag riktig tur kanske jag får makaroner och köttbullar till middag istället...

Mammas fina höstdukning

En helg med renoveringskrubb

Det här har inte direkt varit en helg med tid för matlagning och långa middagar. Det här har varit en helg med sågspån i hela lägenheten, konstruktionslim i håret och renoveringskrubb. Renoveringen har pågått i över två år: kök och badrum har helrenoverats, nytt golv har lagts, fem-sex tapetlager har rivits ner från väggarna, tjugofyra väggar har bredspacklats och slipats två gånger (av mig, värt att notera), det spruckna taket har spacklats och målats, tre klädkammare har fixats. En hel del jobb med andra ord. Allt som fattas är el i kontoret och självklart... lister! Varför blir listerna alltid kvar till sist och varför tar man aldrig tag i det?

Idag gick jag med i Facebookgruppen "Vi som har lister kvar att sätta upp." När man satt upp listerna är man inte välkommen längre, då måste man gå ur. Jag satsar på att kunna lämna gruppen innan jul. Den här helgen har vi (mest M, jag har inte precision nog för finliret) spenderat två dagar med att sätta upp nya dörrfoder från Byggfabriken med urstarkt lim och ett gäng skruvtvingar, samt lite annat renoveringsfix. Inte lika kul som det låter, men fint blir det - iallafall när de blir vita. Fem dörrar ska få dörrfoder och det är ett sjuherrans pillande och sågande.


Det här var lite off topic känner jag, tillbaka till matbloggandet. Vad är då renoveringskrubb? Det beror på vilken slags hämtmat man har nära till. Jag har nära till Korvhuset, alltså är korv det ultimata renoveringskrubbet. Försökte med färdigrätter i mikron under köksrenoveringen. Det funkade i två dagar, därefter klöktes jag så fort jag öppnade förpackningen. Något vidrigare får man leta efter, enligt mig.


I går testade jag en korv som är ny i sortimentet, en currykorv som några britter i Stockholm tillverkar. Till det Korvhusets hemmagjorda potatismos och curryketchup. Fina grejer. Korven var kanske lite för grovhuggen för min smak, jag föredrar när innehållet inte består av alltför stora bitar. God smak dock. De hade också en ny kantarellkorv från Per i Viken. Den ska jag köpa nästa gång.


Till renovering hör också att man får belöna sig med en iskall öl när man är klar. T ex Brooklyn Lager, en av mina absoluta favoriter (ska hälsa på på bryggeriet i Brooklyn när jag åker till NY om en månad). Om man dessutom lyckas hitta de godaste chipsen, dvs de från IKEA för tio kronor påsen, i skåpet är lyckan total. Dessutom rotade jag fram en halv gräddfilsförpackning i kylen. En rejäl nypa havssalt, några drag med svartpepparkvarnen och lite tryffelolja i dipen och helgen kändes plötsligt som en ganska schysst helg. Jag blir glad av att lyckas trolla fram trevliga tilltugg utan att egentligen ha något särskilt hemma.

Två dörrar av fem fick foder i helgen, så det blir nog mer hämtmat (och fler iskalla öl) framöver.

Malmös nya bryggeri

Igår besökte jag Brygghuset, Malmös nya ölbryggeri, med en förening jag är med i. Det ligger i Mazettihuset, där det för hundra år sedan fanns ett bryggeri. Ägaren Anders Hansson visade runt och berättade den inspirerande historien om hur drömmen om ett eget bryggeri har förverkligats. Bryggeriet gör fem sorters öl: Pilsner, Pale ale, India pale ale, Veteöl och Cacaoporter. Jag var bara tvungen att smaka den sistnämnda. Fantastiskt mustigt och gott (smakar inte choklad)! I min iver och entusiasm glömde jag att fotografera.

Brygghuset har öppet fredagar fram till den 20 november då puben öppnar. Webbplatsen är inte särskilt informativ tyvärr. Tre Systembolag säljer ölen styckvis: Hansa, Triangeln och Mobilia. Kul att Malmö har ett eget bryggeri, jag ser fram emot att prova de andra sorterna också.

Idag hade jag och M en lunchdate i Lund. Vi gick till indiska restaurangen och tog därefter en kaffe på Piccolo.

Piccolo har makalöst goda små mandelkakor smaksatta med limoncello. Jag har flera gånger undrat hur man gör sådana. Efter en snabb googling hittade jag nu ett recept: 200 g marsipan, 1 ägg, citronskal och citronsaft, grädda i 225 grader tills de är ljusbruna. Är det det receptet månntro? Kan man byta ut citronsaften mot limoncello? Kan det vara så enkelt? Frågorna är många, jag får nog testa i helgen och se om de liknar Piccolos kakor. Kanske kan man experimentera sig fram till något.

På tal om kakor såg jag en dokumentär häromdagen som fick mig att gråta. Kakornas kungar. Den kan ses på SVT Play till och med den 18 november. Dokumentären handlar om några av världens bästa konditorer, alla fransmän, som tävlar för att få den eftertraktade titeln "MOF". Tävlingen hålls var fjärde år och de har lagt ner sitt liv och sin själ för att bli bäst. I tre dagar utför de olika prov och bygger upp de mest fantastiska skapelser på tid.

En av männen (för de är alla män såklart) som man får följa i programmet tappar sin stora sockerskulptur, paradnumret, när han ska ställa upp den på sitt visningsbord. Den går i tusen bitar. Jag gråter inte ofta, i princip aldrig, men hans besvikelse klarade jag bara inte av. Jag satt med kudden framför ansiktet för att slippa se, men som tur är slutar det lyckligt. Se dokumentären, den är intressant, imponerande, rolig och hjärtskärande.

Sagt och hjort

Hade vänner och lilla söta guddottern på besök igår. Vi passade på att testa ett par nya rätter, bland annat ugnsstekt hjort och päronpajer. Mycket trevligt hade vi. Sedan sist vi sågs har lilltjejen lärt sig att på egen hand krypa från vardagsrummet, genom sovrummet, kryssa över två hallar och slutligen runda hörnet in i köket, och detta med imponerande hastighet!

Först blev det bubbel och varsin miniskagen (se pappas recept).

Till huvudrätt tänkte vi egentligen göra ett recept på hjortracks, men det gick inte att få tag på vare sig hos Viltspecialisten eller i hjortståndet på Bondens marknad. Där (Bonnarps hjortgård) rekommenderade de dock rostbiff från hjort, så vi köpte två stycken à 400 gram ca. Det var förvånansvärt billigt och jag hade väl inte högre förväntningar än att det skulle vara ok, men det var det möraste kött man kan tänka sig - det smälte i munnen. Vi tillagade det efter instruktioner: stekte det i ugnen, utan någon som helst kryddning, på 150 grader tills innertemperaturen var 57 grader. Därefter fick det vila i folie i en halvtimme. Perfekt rosa blev det och vi saltade och pepprade när vi skurit upp dem. Nu är Bondens marknad slut för i höst, men jag kommer att köra ända till Bonnarps hjortgård i Ljugbyhed för att få tag på detta kött igen.


Till köttet gjorde vi en potatispuré på mandelpotatis. Potatisen vispade vi med grädde, mjölk, salt och peppar. Detta serverades med ett fräs på gula kantareller och charlottenlök samt rödvinssky. Jag måste ha varit våldsam när jag skar upp det, för jag ser nu på bilderna att det blev lite hackigt... Köpte Montecillo Crianza 2007, Rioja, till efter rekommendation, och det passade bra till köttet.

Och så ost. Återigen Boels blå (den vi gjorde ravioli på för någon månad sedan). Som sagt, det var sista maknaden igår och man får passa på när man har chansen.

Till efterrätt blev det små päronpajer med vaniljglass. Receptet finns inte på nätet så jag kan inte länka till det eller skriva ut det, men det finns att hämta i den fina boken "Vinterns söta", som jag fick i julklapp av svärmor förra året. Där i finns mycket annat intressant som jag ska testa i vinter.


Pajdegen är smaksatt med bland annat kanel, ingefära och kryddnejlika. Lite tidigt kanske med juliga smaker, men jag kunde inte låta bli. Fyllningen består av mandelmassa och päron kokta i godsaker. Spadet som päronen kokat i reduceras och blir en söt sås som droppas över pajen.

Liten försmak på julen

Test av nya vardagsrätter

Vilken härlig höstvecka det har varit, kylig men solig. Huset jag ser från köksfönstret är nu fullt av röda löv som täcker större delen av fasaden. Det är nog dags att ta in balkongmöblerna nu.
Jag bestämde mig i måndags för att testa några nya vardagsrätter. Jag var främst ute efter värmande soppor och grytor, gärna sådana som fungerar att ta med sig som lunch nästa dag. Efter en stunds googlande hittade jag några enkla men lockande recept på arla.se och recept.nu.

Mustig höstsoppa
Lagade denna soppa på potatis, rotselleri, kålrot, motot och palsternacka. Istället för fläsk köpte jag pancetta i tunna skivor. Gott!

Betyg: 4 paprikor av 5. Observera att det är "pappprikor", och inte "paaaprikor" - viktig skillnad!

Getostfylld lax
Getost är gott och lax är gott så jag tänkte att denna rätt borde kunna bli en höjdare. Och kombinationen visade sig faktiskt vara en riktig vinnare, men jag gjorde inte den tillhörande salladen utan skar istället upp sådant jag hade hemma: sallad, vitkål, sockerärtor och granatäppelkärnor. Hade jag gjort en roligare sallad (den i receptet förslagsvis) och köpt färsk lax hade den fått högre betyg, men det får bli en trea för denna.

Korv- och böngryta
Denna korv- och böngryta gjorde jag med rishultskorv, som är en av mina favoriter av de korvar som går att köpa i vanliga affärer. Den mustiga grytan med kidneybönor, tomat och majs värmde gott efter kylig väg hem från jobbet och den passade bra tillsammans med ris. Persilja och sockerärtor piggade upp det hela. En fyra.


Ikväll har jag njutit pappas goda kåldolmar med hemmagjord lingonsylt och potatismos. Fem pappprikor av fem!

Söndagslunch med päronen

Idag har vi haft mina föräldrar på besök. Vi har varit på Moderna museet och sett en fantastisk utställning med Alice Neel, ätit söndagslunch hemma hos oss och tagit en tur till Ikea. Mamma och pappa hade med sig allt möjligt trevligt, kåldolmar (världens godaste så klart!), hemmagjord lingonsylt och två fina kokböcker från bokmässan: Meny - det bästa ur radioprogrammet och Fredagkväll med mat och vin. Till lunch bjöd vi på västerbottenpaj med fikonsallad och serrano och därefter kaffe och svartvinbärstårta.

Västerbottenpaj
Deg:
100 g saltat smör
3 dl vetemjöl
3 msk kallt vatten

Blanda smör och mjöl i matberedare så att det blir smuligt. Tillsätt vatten och arbeta samman till en deg. Fyll en pajform (gärna med löstagbar kant, det blir snyggare när man serverar) och låt stå i frysen en stund. Förgrädda därefter i 180 grader i 15 minuter.

Pajfyllning:
2 dl crème fraiche
2 dl mjölk
3 ägg

2 gulor

150 g riven Västerbottenost
Salt och svartpeppar

Blanda crème fraiche, ägg, äggulor, mjölk och ost. Smaka av med salt och peppar. Häll i formen och grädda ca 30 minuter (den ska stanna och få lite färg) i 150 grader.

Till detta gjorde jag en sallad på ruccola, babyspenat, färska fikon och rostade pumpakärnor och dressing (olivolja, crema di balsamico, honung, salt och lite svartpeppar). Salladen var ett påhitt från min sida men den blev kanon till pajen.

Svartvinbärstårta

Kolabotten:
100 g smör
1 dl strösocker

1 msk sirap

1 msk vaniljsocker

2 1/2 dl vetemjöl (150 g)

1 tsk bakpulver

Rör smör och socker poröst, tillsätt därefter sirap. Blanda vaniljsocker, vetemjöl och bakpulver och rör ner det i smeten. Det är enklast att göra detta i matberedare. Ta en springform, 20-24 cm i diameter, och lägg ett tillklippt smörat smörpapper i botten. Tryck ut degen ovanpå och grädda i 200 grader (mitten av ugnen) i 12-15 minuter. Degen ska bli bakad och gärna få lite färg, men gräddar man för länge blir bottnen svår att skära genom.

Vinbärsmousse:
3 gelatinblad

1 1/2 koncentrerad svartvinbärssaft av bra märke
2 msk crème de cassis

2 dl vispgrädde

2 msk strösocker

2 dl matyoghurt

Blötlägg gelatinbladen i kallt vatten i ca fem minuter. Krama ur och smält i kastrull på medelvärme (vispa långsamt under tiden) tillsammans med en halv deciliter saft. När det smält helt och hållet, häll i resten av saften och crème de cassis. Vispa grädden med sockret. Blanda i yoghurten och saftblandningen. Blanda noggrannt och häll på den något svalnade bottnen. Låt svalna/stelna i kylen.

Svartvinbärsspegel:
2 gelatinblad

1 dl koncentrerad svartvinbärssaft

2 msk crème de cassis

2 dl röda vinbär vid behóv

Blättlägg gelatinet i kallt vatten i ca fem minuter. Krama ur och smält i saft och crème de cassis under omrörning på medelvärme. Låt svalna.

Obs och varning, här kommer det kniviga momentet! Om moussen inte stelnat tillräckligt och gelatinblandningen som ska vara överst inte har svalnat tillräckigt kommer översta lagret att rinna rakt igenom mittenlagret. Jag har gjort denna tårta många gånger (bland annat tio stycken till min svågers bröllop) och inte misslyckats med detta, men igår gjorde jag det. Därav alla vinbären i mitten... När jag handlade till tårtan var jag för snål för att köpa vinbär till garneringen, men efter detta lilla kosmetiska missöde fick M kila och kompletteringshandla.

Moussen får gärna stå ett par-tre timmar i kylen för säkerhets skull och gelatinblandningen ska svalna så mycket som möjligt utan att det börjar stelna och bli geléigt. Den kan vara ljummen, men får inte vara varm. Trots all tandagnisslan och alla svordomar (¤#%#&"/"(!!"#¤) när jag såg det översta lagret göra ett hål i mitten av tårtan, blev det ganska bra till slut.

Efter lunchen åkte vi till Ikea och jag köpte bland annat åtta vita kökshanddukar för maximal handduksenhetlighet. På Ikea är det så billigt att man gott kan slänga ut dem när de börjar få fläckar som inte vill gå bort. Kanske inte optimalt ur ett hållbarhetsperspektiv, men fint, enkelt och rent blir det.

Surdegspizza med Malins pesto

Fredag = fredagspizza. Jag har tidigare skrivit om degen och tomatsåsen, men igår vi testade nya pålägg. Vi valde pålägg till varsin pizza (vi gör alltid två som vi delar): jag valde bresaola och pesto, M valde gorgonzola och gul lök.

Min kollega Malin och jag halkar ofta in på matsnack och igår tipsade hon om en variant på pesto som hon själv kom på i veckan. Malin tycker, liksom jag, att pesto är för oljigt och att det finns en gräns för hur mycket basilika och pinjenötter man orkar med. Jag är skeptisk till pinjenötter sedan jag fick det i en pastarätt i Stockholm i somras och drabbades av så kallad "pinjemun". Det är en åkomma som gör att allt man äter smakar beskt och metalliskt, lite som att tugga Svinto, i en vecka framåt (en till tre dagar säger experterna, pyttsan säger jag). Lagom kul när man har semester och vill njuta av god mat och gott vin.


Pinjemun riskerar man inte om man istället gör Malins pesto (det blev konstigt ljus i bilden, som inte riktigt gör den rättvisa). Den innehåller ruccola, pumpakärnor, vitlök, lite lagom med olivolja och riven västerbottenost - man bara mixar det hela i de proportioner man önskar. Tack för tipset Malin, det blev riktigt gott! Nu till lördagslunch ska jag testa den till svamptortellini.

Så till min fredagspizza med mozzarella, bresaola och pesto. Det blev en fin kombination och jag utnämnde triumferande min pizza till godast...


...tills jag fick smaka M:s variant med gorgonzola och lök. Gorgonzola är så gott. Pizzorna fick hamna på delad förstaplats, det gick inte att kora en vinnare.


Testade en ny B&J till efterrätt: Cherry Garcia, körsbärsglass med körsbär och mörk choklad i. Italiensk glass är min favorit men ibland är det gott med riktigt gräddig glass med en massa godsaker i. Då är B&J oslagbart.

Idag blir det pizzarester från igår och jag kommer att ägna kvällen åt att förbereda lunch och fika till imorgon, när mina föräldrar kommer på besök. För en gångs skull blir det inte köbekagor...

En lastbil lastad med Ben & Jerrys sprang jag på i NY förra hösten

Relativitetsteori och vaniljvisp

Det var ju kanelbullens dag igår, så jag gick inom St Jakobs stenugnsbageri i Lund för att köpa kanelbullar. Fast tanken var egentligen att köpa kardemummabullar för de är så in i helskotta goda. När jag kom in hade de bara bara med kanel och inga med kardemumma. Jag fick dock span på något annat intressant: äppelkaka på mazarinbotten. Det fick bli varsin sådan. Liksom allt annat från stenugnsbageriet var de fantastiska såklart. Vi köper inte så mycket bröd där längre eftersom vi bakar det mesta själva, men kakor borde man gå in och köpa oftare.

M gjorde misstaget att börja prata relativitetsteorin (av alla lättsamma vardagssamtalsämnen...) och svarta hål medan jag förlorade mig i vaniljvispen. Jag var väl inte helt fokuserad och när jag skulle få i mig det sista ur bunken och slicka av sleven spillde jag ner både mig och köksön och fick kommentaren "jag får väl hitta någon vuxen att prata med istället". Jag är ledsen, men om det inte går att koncentrera sig på relativitetsteori och vaniljsås samtidigt kommer jag alltid att välja vaniljen...

Vad mer? En enkel köttfärslimpa från ICAs husmanskostbok. God med äpplen, katrinplommon och bacon.

För fyra personer (minst):

400g blandfärs
1-2 morötter (finrivna)
1 dl havregryn
1 dl creme fraiche (jag tar lätt)
1/2 dl mjölk (jag tar mellan)
1-2 msk fransk senap
1 tsk basilika
1/2 tsk lökpulver
1 litet äpple
12 katrinplommon
1 paket bacon (140 gram)
Salt, vitpeppar.

Sätt ugnen på 200 grader
Blanda havregryn, creme fraiche, mjölk, senap, basilika, lökpulver (jag skippade basilika och lökpulver men saltade lite extra), 1 tsk salt och 1/2 tsk vitpeppar i en bunke. Tillsätt färs och rivna morötter. Blanda väl och häll i smord, bröad brödform, 1 1/2 liter. Skala och skär äpplet i bitar. Stick ner i mitten av köttärslimpan tillsammans med katrinplommonen. Jämna till ytan. Skär bacon i bitar och täck ytan. Ugnsbaka i 30-40 minuter.

Voilà! Ät med rårörda lingon, saltgurka och kanske ett par päror.

En fin fredag

Jag har tyvärr ingen matlagning att rapportera från helgen, jag har haft förmånen att bara äta mat som andra har lagat. Fredagen började bra med en frukost på Espresso House med de kollegor som också bor i Malmö. Jag har bojkottat den kedjan i perioder, kvalitén kan verkligen variera, men just i fredags var det gott och servicen trevlig.

Några timmar senare hade jag ett lunchmöte med kollega inbokat. Vi skulle bara ut lite snabbt och köpa en lunch att inta gemensamt framför datorn. När vi väl kom ut i frisk höstluft och strålande sol kom vi på att vi kanske skulle ta en tur till Klostergatans fisk istället. Där blev vi sittandes ett bra tag med god kokt torskrygg med ägg och skirat smör. När vi ätit fisken kom vi på att en cappuccino skulle sitta fint. Och vad passar bättre till en cappuccino än en god pralin? Ibland måste man bara bejaka den där härligt avslappnade känslan som bara infinner sig på fredagar. Detta var första gången jag åt fisk på Klostergatans fisk, jag tar alltid den enda kötträtten (oftast husmanskost som t ex stekt fläsk med löksås) och brukar inte bli besviken.

Efter jobbet mötte jag upp M för en tur på stan. Vi fick blev akut sugna på klassisk fika och slank in på Hollandia.

Hollandia kanske inte är stans hippaste café, men de vet hur man bakar goda kakor och tårtor. Jag beställde två små chokladskapelser, en med hallonpuré och en med champagne. Inte dumt alls till en god kopp te.

När vi hade strosat klart och shoppat det vi skulle och lite till var klockan sju och en tur till ICA kändes inte allför lockande. Istället blev det en vedugnsbakad pizza på Spot. En fin margherita med ett gott glas rött till. Jag tycker att Spot gör kanongoda pizzor, men det hade varit så enkelt att höja dem ytterligare några snäpp genom att skippa den torkade oreganon (torkad oregano påminner mig om min barndoms pizzor på jugoslaviska småstadspizzerian, goda men inte Italien-goda) och byta ut den rivna mozzarellan till mozzarella i skivor.

Efter pizzan fick jag lust att ytterligare spä på höstmyset och knuffade in M på Pickwick för en Newcastle framför brasan. Där var det upptaget, men hela Pickwick andas höstmys så det var bra ändå.

Pickwick för exakt ett år sedan, när jag lyckades knipa en plats vid brasan.

Jag hade slut på Kusmi-te, så när vi var på stan i fredags passade jag på att kila inom Malmö Cigarraffär och köpa en ny burk. Denna gång blev det Anastasia, earl grey med citron och apelsinblommor. Sitter i skrivande stund vid köksön med en stor kopp framför mig. Innan jag går och knyter mig ska vi planera kommande veckans mat. Jag kommer att lobba för köttfärslimpa och lasange.