Vardag igen

Tisdag - veckans tråkigaste dag. Känner av tröttheten efter de första två jobbdagarna. Har inte lyckats vända tillbaka dygnet än och behöver sova ikapp. Jag orkar inte ta tag i matlagningen men börjar bli hungrig. Har lite alla möjliga rätter att välja på efter helgens storhandling på Willys. Bläddrar i en italiensk kokbok och bestämmer mig för Pollo alla cacciatora - jägarkyckling.

Jag finhackar två selleristjälkar, en vitlöksklyfta och en gul lök. Fräser i lite olivolja. I kylen har jag ett kilo färska kycklinglår, som jag med stor möda försöker pilla bort fjädrar och skinnslamsor ifrån. Lägger dem i grytan. Doften av vitlök och den lite friskare sellerin får mig att kvickna till och magen att kurra högljutt. Saltar och pepprar och låter kycklingen bli så brynt det går utan att löken bränns.

Jag är alldeles mörbultad efter dagens besök hos sjukgymnasten. Hon har sträckt och vridit mina ben och kört in sina vassa fingrar i magen och ryggen på mig. Jag hoppar upp på en av barstolarna och låter musklerna vila lite. Skivar ett par nävar champinjoner under tiden. De ska också i.

Går ut på balkongen och plockar rosmarin och basilika. Det är höst i luften och det börjar redan se lite smårisigt ut i krukorna. Har nog inte vattnat på några dagar. Genomför den obligatoriska luskontrollen, men basilikan verkar okej. Enligt receptet kan man eventuellt ha med några enbär. Jag älskar enbär och lägger i ett helt gäng krossade tillsammans med rosmarinen, två lagerblad och en tesked salvia. Alla surrande jobbtankar, som är så svåra att bli av med på kvällen, börjar så sakteliga ersättas med annat: den ljuvliga doften av örterna, tankar på syster som just nu håller sitt livs första föreläsning, helgplaner...

Öppnar en minitetra vitt vin, som jag alltid har på lager för matlagning, och häller i en deciliter. Själv får jag också en mun. Därefter häller jag i två burkar krossade tomater. På med locket till stekgrytan och så har jag fyrtio minuter till annat.

Funderar på hur gott det hade varit med en krämig risotto till. Jag har alla ingredienser hemma, men tänker på de två semesterkilona som måste bort och kokar lite blackeye-bönor istället. En bönsallad får det bli. Köket är stökigt, jag borde plocka in och ur diskmaskinen. Vid närmare eftertanke, det kan få bli en uppgift för M istället när han kommer hem från träningen. Tar en kort tupplur istället för att få tillbaka lite av energin.

Nu ringer klockan och grytan har puttrat klart! I med hackad persilja och riven basilika, salt och peppar. Den får koka lite till, det skadar aldrig. Jag gör klart bönsalladen och piffar till den med kalamataoliver som föräldrarna tog med hem från Aten-resan. River över parmesan och lägger upp på tallrikarna. Kycklingen verkar lossa lite från benen - perfekt... Redan innan jag satt gaffeln i ett av låren kan jag känna smaken av det mjuka köttet, kokat i vin, tomat och örter. Tar en tugga och tänker att den här tisdagen inte var så dum ändå.