Man tager vad man haver

Jag respekterar jante och allt det står för och vill därmed ogärna skryta. Skojar bara, jag hatar jante och skryter gärna: idag har jag gjort världens godaste kamben!

Köpte nästan ett kilo finfina ben och rörde ihop en marinad bestående av ca en deciliter honung, ca 4 matskedar japansk soja, en pressad vitlöksklyfta, två teskedar mald nejlika och ca en matsked finriven färsk ingefära. Därefter lade jag kambenen och marinaden i en plastpåse, gojsade runt det hela och lät ligga i kylen i några timmar.

Benen fick vara i ugnen i ungefär en och en halv timme i 175 grader. Jag penslade dem med jämna mellanrum med en blandning av 3 matskedar honung, 1,5 matskedar japansk soja, en pressad vitlöksklyfta och en tesked sambal. Nejlkorna gjorde att det luktade pepparkaka från ugnen.

Jag börjar alltid på maten när jag redan är ordentligt hungrig. Väljer man en rätt som ska vara en och en halv timme i ugnen får man då problem... Jag rotade och letade i kylen och hittade lite allt möjligt att stilla hungern med: superrökt korv från Bondens egen marknad igår, god grönmögelost och ankleverpastej. Detta blev en fin liten förrättstallrik. Pastejen bredde jag på en smörstekt brödskiva och toppade med en klick äppel- och calvadosmarmelad. Osten fick ligga på på ett rosmarinknäcke och korven fick vara som den är. Till detta gjorde jag en negrone.

Såhär blev köttet när det var färdigt, saftigt med klibbig tjock glaze på.

Åt dem med coleslaw: strimlad kål, riven morot, lätt-creme fraiche, lite fransk senap, salt och peppar. Inte dumt. Inte dumt alls...