Återbesök på La Libera gjorde min Milanotripp

Är hemkommen från några dagar i Stresa och Milano. Jag hade förmånen att få spendera några dagar i Milano även förra sommaren. Vi lade mycket tid på att leta trevliga restauranger och vår absoluta favorit blev La Libera. Jag vet inte hur många gånger vi pratat om att vi måste åka tillbaka dit. Det är inget pretentiöst ställe, men det är mysigt och stämningsfullt, toppenservice, god mat, och framförallt: det är bara italienare där.

Redan när jag bokade denna resa i våras började jag lobba för La Libera med förhoppning om att få med kollegorna dit. Till min stora glädje gick de med på det. Jag hade för mig att restaurangen var ganska dyr, så jag blev positivt förvånad när jag kikade på menyn och såg att det faktiskt är prisvärt.

Restaurangen är ganska anonym och har inte ens någon skylt. Därför fick leta lite innan jag hittade den.

La Libera har ingen meny på engelska men har man tur får man en servitör som kan förklara vad det står. Vi blev rekommenderade stekt saffransrisotto. Jag beställde en sådan och det var riktigt gott. Smörigt och knaprigt med en mild saffranssmak. Det kommer jag definitivt att testa att göra. Mycket snart.

Förra gången jag var på La Libera försökte jag beställa Vitello tonnato, men vi var där sent på kvällen och kalvköttet var slut. Denna gång gick det bättre och det var nog det godaste jag åt under hela Italienresan. Min kollega Ulrika, som beställde samma, påpekade dock att hennes version är lite godare så jag hoppas att jag kan få smaka den någon gång.

Jag minns tyärr inte vad min efterrätt hette, men det var någon form av glasskapelse med kaffe i botten.

La Libera-besöket gjorde hela Milanotrippen för mig. Jag var febrig, förkyld och eländig och var egentligen för trött för att knata omkring på stan, men restaurangbesöket kunde jag ändå njuta av. Det skadade inte heller att jag var där med bästa sällskapet: mina fina kollegor. Jag tog bilder med mobilen och skickade hem till en mycket avundsjuk M.

På restaurangen jobbar en man (eller är det ägaran?) med en fantastisk stil. Sist jag var där stod han i en mycket tjusig vit- och rödrandig kostym i kassan och räknade pengar med en stor cigarr mellan tänderna. Jag försökte lite diskret ta ett foto, men lyckades inte riktigt. Denna gång hade han en orange kostym på sig, med orange fluga och näsduk med matchande glasögon. Jag samlade mod, gav honom en komplimang för hans genomtänkta outfit och frågade om jag fick fotografera honom. Det fick jag:

Jag är normalt inte typen som, om jag återvänder till ett resmål, går på samma restauranger och gör samma saker som förra gången. Men kommer jag till Milano igen, vilket jag hoppas att jag gör inom något år eller två, kommer jag utan tvekan att besöka La Libera.