På eftermiddagen när jag kom till Stresa gav jag mig ut på en promenad. Den första affären jag sprang på var en butik med hushållsmaskiner, och det första jag fick syn på i fönstret: en pastamaskin med motor för 65 euro, dvs nästan en tredjedel av priset här. Bingo!
Jag köpte även en ambitiös raviolitillsats som ska bli kul att prova. En sak är iallafall säker, M får under inga omständigheter meka isär den: http://fiasmat.blogspot.com/2010/07/har-semestrat-nagra-dagar-i-ett-varmt.html.
Passade också på att inhandla grappa och limoncello. Jag är ett stort fan of limoncello, men grappa känns överskattat. Jag kunde inte låta bli att köpa ändå, jag föll för den snygga flaskan. Om det inte går att göra slut på grappan kan man alltid ha den till att rengöra cykelkedjan med.
Det jag gillar bäst i Italien är bagerier och caféer som har små bakverk, tilltugg och pajer. Det låg ett sådant nära hotellet i Milano och varje gång vi gick förbi tryckte någon av oss längtansfullt näsan mot rutan. När vi delade på oss för att shoppa på egen hand smet jag in där för en snabb extralunch.
Damen i disken kunde ingen engelska alls, så jag fick improvisera. Mina italienskkunskaper är inte stora och det enda jag fick fram, för att ange antal av varje, var "uno". Jag var dock så genomförkyld och täppt i näsan att det snarare lät som "odo". Damen tittade på mig som om jag var totalt dum i huvudet och sa "odo???", så irriterat som bara en dam i en italiensk affär kan göra. När vi rett ut missförståndet gick jag till kassan för att betala, enligt ett system så komplicerat som bara ett italienskt system kan vara. Då hojtade damen till sin kollega i kassan och snurrade sitt finger runt ena sidan av sitt huvud. Idiotförklarad alltså.
Men inte bryr jag mig om det, jag älskar ändå Italien, italiensk mat och (nästan alla) italienare. Och de har de finaste höststövlarna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar