Två somriga drinkar och annat gott

När man inte har semester kan man knappt föreställa sig hur det känns, och när man väl är där brukar det ta en vecka innan man kan slappna av ordentligt. Denna gång (jag gick på semester i förrgår) har det dock gått blixtsnabbt att komma in i semesterläge, kanske för att semestern började med midsommar och kanske för att en tripp till Italien, mitt favoritland alla kategorier, står på tur.

Semester för mig är att tillbringa mycket tid i köket, och att någon gång då och då få njuta av en god drink på balkongen. På sistone har jag gjort två nya drinkar: den första kom jag på själv av en slump, den andra hittade jag i en kokbok med sommarrecept. Vodka är basen i båda.


Jordgubbscocktail à la Fia
Härom veckan gjorde vi Glashyttegubbar med punschgrädde, en efterrätt från Per Morbergs program. Skivade jordgubbar ska marinera i citron, lime, råsocker och vodka innan man använder dem i efterrätten. Kvar när man tagit upp gubbarna blir ett härligt spad som, om det silas i finmaskig sil, passar utmärkt att blanda med några centiliter vodka efter smak. Servera drinken iskall. Kan det bli godare än så? Tro det eller ej men ja...


...denna lingondrink kan!

Lingonvodka
Blanda 4 cl vodka, frusna lingon, några iskuber och fyll upp med Schweppes Russchian (jag dubbelkollade, det stavas faktiskt så...). Kan det bli godare än så då? Nej.


Havrekakor
Idag har jag bakat havrekakor. Jag ville ha något gott till eftermiddagsfikat och snodde snabbt och enkelt ihop dessa: rör 200 gram smör och drygt en halv dl socker. Tillsätt 1,5 dl havregryn, 3 dl vetemjöl special och en knapp tesked bikarbonat. Rör/knåda till en deg, dela den i två delar och rulla ut varje del till en ca tre cm tjock rulle. Skär dem i bitar (ca 2,5 cm) och rulla till små bollar. Lägg bollarna på bakplåtspapper, tryck ut dem med en gaffel och grädda i 200 grader i ca 15 minuter. Detta var ett ganska bra recept, de blev sådär frasiga som man vill ha dem. Jag hade planerat att slänga i en näve russin också, men de var för gamla så det fick vara för den här gången.


Till middag blev det ugnsstekt ryggbiff med ljummen potatissallad, gjord mestadels på det som fanns hemma och på balkongen.

Bryn, salta och peppra biffen. Stick i en ugnstermometer och tillaga i 180 grader tills den kommit upp i 58 grader. Ta ut ur ugnen och låt vila i folie i ca en kvart. Den är då rejält rosa men inte rå. Skiva den och ringa över en varm dressing bestående av hackad vitlök och rosmarin som fått fräsa lite i en blandning av smält smör och olivolja. (Vi knyckte denna ide igår på midsommarafton när en kock i bekantskapskretsen gjorde något liknande med salvia och vitlök.)

Koka ett gäng fina nypotatisar. Halvera dem och blanda med färska haricots verts som fått koka i tre minuter, stora kapris, timjan, olivolja, salt och peppar.


Balkongen har vi inte riktigt fått i ordning än. Det känns onödigt att lägga ner för mycket jobb innan vi åker iväg. Mer än en gång har det hänt att en värmebölja träffat Sverige medan vi varit någon annanstans (för varför ska det vara varmt och gott när vi är hemma?) och när vi kommit hem har alla växter varit döda. Några kryddväxter har vi: timjan, rosmarin, persilja och några krukor med basilika, som bestämt sig för att krångla. Om ett par veckor ska det bli klart - halva poängen med semestern är ju att hänga på balkongen. Gärna med en god drink.

Pralinpyssel

För en vecka sedan fick vi pralinformar i silikon i försenad födelsedagspresent. Svägerska med sambo som gav oss dem sa att de gått in i en stor köksaffär och letat upp det mest onödiga de kunde hitta. De känner oss väl med andra ord...

Vad är egentligen vitsen med att göra egna praliner? Blir det billigare? Lite kanske. Enklare? Verkligen inte. Blir det godare än köpta kvalitetspraliner? Nja, i bästa fall ungefär samma. Blir man stolt och nöjd med resultatet efter att ha pillat med det i ett par timmar? Absolut! Det är helt enkelt kul att göra grejer själv.

Vi gjorde två sorters praliner, en med cognacstryffel i och en med fyllning av mörk choklad, päron och ingefära.


Först måste man temperera chokladen, det minst roliga momentet. Läs här hur man gör: http://receptfavoriter.se/recept/temperera-choklad-chokladtemperering.html. Man behöver en bra termometer och en del tålamod.

Häll choklad i hålen, nästan ända upp. Luta på formen åt olika håll så hålens väggar täcks av choklad. Vänd upp och ner på formen så att överflödig choklad rinner ner i kastrullen igen. Låt stelna.


När chokladen är hård är det dags att klicka i fyllningen. Här är receptet till päron- och ingefärsfyllningen: http://bakochdessert.se/recept/visa-recept/Pralin-med-smak-av-p-ron-Ingef-ra. Cognacstryffeln vi gjorde var en vanlig mörk tryffel smaksatt med cognac.

Fyllningen måste vara sval när man häller i den, men tryffeln får inte ha hunnit stelna helt.



När fyllningen är i tar man resterande choklad och häller i/brer med en slickepott så att pralinerna får ett lock. (Vi orkade inte temperera choklad till locket också så vi höll chokladen som vi först klädde formarna med ljummen över sjudande vatten och använde den.) Låt stelna i kylen en halvtimme.

Till två pralinformar går det år ca 400 g choklad (och därutöver choklad till fyllningen). Det krävs kvalitetschoklad för att det ska bli bra, Lindt har en bakchoklad på 70% som fungerar utmärkt.

Pralinerna blev goda och var kul att göra, men man får gilla pyssliga köksprojekt för att ge sig på det. Och man får räkna med smält choklad överallt: på bänkar, golv, kläder och runt munnen.

The Eagle

En veckas påskledigt = tid för matlagning och bak. Idag har jag invigt muffinsplåten jag fick när jag fyllde år. Jag utgick från ett recept på hallonmuffins och tänkte att en mörk chokladbit i kanske är gott. Det var det - riktigt kladdigt, smetigt, härligt gott.

Receptet finns på Tasteline. Några korrigeringar: Smeten blir nästan som en deg, man får eventuellt späda den med lite vatten. Receptet räcker inte riktigt till 12 muffins, jag gjorde tio lite större istället och märkte att de då behöver extra tid i ugnen. Jag tycker också att det är trevligare att smörja muffinsplåten med lite smör än att sätta formar i. Det är ganska enkelt att knacka ut dem. Nu när jag har den där plåten ska jag baka lite oftare och experimentera med olika fyllningar. Tipsa mig gärna om goda saker att ha i. Igår testade jag en ny pastarätt, fettuccine med ricotta, ärter och pancetta, från en kokbok som jag köpte i London för ett par månader sedan. Mer om den längre ner. Jag googlade förresten "ärter eller ärtor" och fick en gång för alla svar på vad som är rätt. Eftersom jag inte räknade ärterna kallar jag dem alltså för just ärter. Skönt att det är utrett. Receptet är enkelt, men kocken betonar vikten av att använda råvaror av högsta kvalitet. Till exempel färska ärter och "ricotta not very long ago milked från the sheep". Tja, jag gissar att ricottan på ICA inte riktigt uppfyller det kravet och färska ärter fick bli ekologiska frysärter. Man ska väl vara glad över att man över huvud taget kan få tag på ricotta. Jag minns att min pappa försökte göra egen för sisådär 15 år sedan när italienska varor inte var särskilt vanliga i blekingska småstäder. Detta för att kunna göra en av mina favoriträtter, ravioli med ricotta och smörsås, som jag tidigare bloggat om. För fyra personer (max): Koka upp vatten med 200 g ärter i och häll därefter av vattnet. Lägg 50 g smör och 150 g pancetta skuren i strimlor i en stekpanna och sätt den på medelvärme så att smöret smälter samtidigt som pancettan tillagas. Det tar ca 10 minuter tills pancettan har fått färg och en frasig yta. Lägg då i ärterna och låt fräsa några minuter till. Koka färsk fettuccine, häll av vattnet och blanda i 150 g ricotta, en näve riven parmesan och en näve färska basilikablad. Häll över ärter, pancetta och lite mer parmesan. Jag älskar enkla, goda pastarätter. Denna är en sådan, jag rekommenderar den varmt. Jo kokboken, den köpte jag på The Eagle som ligger i Clerkenwell, London. Vi var egentligen ute efter en annan gastropub som guideboken lovordade. Det var inte helt smidigt att ta sig dit och när vi väl hittade den var klockan prick tre på eftermiddagen och då hade köket precis stängt. Istället gick vi till The Eagle, den allra första gastropuben som ligger bara ett par kvarter därifrån. Deras kök hade också stängt och personalen, ett gäng unga italienare, hade dukat fram sin egen lunch. De såg väl hur desperat hungriga vi var och var trevliga nog att starta upp grillen igen och laga oss ett rejält mål mat. Efter att ha traskat runt i fuktigt och kallt London, bytt tunnelbana mer än en gång för att komma till Clerkenwell, och fått ändra våra lunchplaner kändes denna pub/restaurang som oasen i öknen: jäkligt trevligt ställe och jäkligt god mat.

Det var bara vi och personalen där eftersom det var lite halvstängt, men de intygade att det hade varit smockfullt vid lunchtid och att det skulle bli smockfullt igen på kvällen. Efter maten beställde vi kaffe och fick in en stor mockabryggare. Sådant man blir glad av. Fina grillade fänkålskorvar från Neapel och bönor med örter och tomat. Gott, så gott.

Miljön på The Eagle är rustik och maten medelhavsinspirerad. Kokboken bjuder på en hel del trevliga rätter som jag ser fram emot att laga. Dessutom är mängden angiven i gram också, inte bara oz, lb och andra skumma mått. Det enda som sänker förtroendet för boken, och det är i och för sig ingen liten sak, är receptet på "Jansson´s temptation". Trevligt förvisso att de fått upp ögonen för en svensk klassiker, men för det första är det ingen "side dish", för det andra är jag tveksam till att den "goes very well with roast lamb" och för det tredje så gillar jag inte att de gör den utan lök och istället har i vitlök. Inte för att man inte får göra ändringar, jag brukar själv ha i en skvätt tomatpuré, men när de skriver att det är en traditionell svensk rätt får de göra den som den ska vara. Tycker jag.

Härligt däst efter rejält käk på The Eagle

Födelsedagslyx

M och jag fyller år med bara några dagars mellanrum, födda samma år. Jag är äldst, så jag blir varje år mobbad i fyra långa dagar tills M hunnit ikapp. I år är han dock förlåten, han ordnade den bästa födelsedagen man kan tänka sig. Bland annat åt vi en fantastisk trerättersmiddag på min nya favoritrestaurang Sture. Jag var lyrisk från början till slut men kunde inte förmå mig att bloggfotografera, jag fokuserade på att njuta av kvällen istället.


Vi inledde med drinken "Stures guldkant", jag fortsatte med en fin variant på gubbröra, därefter rygg, hängmörad sex veckor, med griljerad persiljerot, rödvinssky, kastanjechampinjon & potatis/prästostpuré och slutligen chokladbrylé med bär och yoghurt. Perfektion i såväl smak som service. Det är dessutom ett riktigt snyggt ställe med inredning nästan helt i trä

Läs mer om Sture
Stures meny

Det var en svårslagen födelsedag, så igår fick jag jobba hårt för att försöka matcha den. Det lyckades jag såklart inte riktigt med, en onsdagsfödelsedag blir aldrig så bra som en lördagsfödelsedag. Men riktigt mysigt hade vi.

Jag inledde dagen med att göra en variant på Croque Madame som jag såg i ett amerikanskt matlagningsprogram i förra veckan när jag var hemma sjuk. Fyller man år en vardag har man rätt till en schysst födelsedagsfrukost tycker jag.

1. Gör ett par-tre deciliter bechamelsås. Smaksätt med fransk senap så att den fortfarande är mild, men med lite sting. Låt kallna.

2. Stek två ägg. Jag steker mina ägg i en form som jag gav M i julklapp (se ovan). Ganska onödig på sätt och vis, men ändå genial eftersom den förhindrar att ägget flyter ut över halva pannan och ger ägget en fin rund form.

3. Lägg två stora skivor trevligt vitt bröd, gärna levain (denna från St Jakobs stenugnsbageri i Lund) på en plåt. Bre smör på dem, och ett tjockt lager bechamelsås.

4. Lägg på ett par skivor fin kokt skinka på varje brödskiva. Därefter 3-4 lättkokta sparrisar med den träigaste biten bortskuren. Toppa med ett stekt ägg, lite mer sås och slutligen riven ost. Cheddar använde jag.

5. Gratinera i ugnen (250 grader) tills de fått fin färg.

På kvällen blev det fyra rätter (tre för mig). M fick inta förrätten vid köksön medan jag fixade med det andra. Eftersom jag knappt äter skaldjur har vi det sällan hemma. M är dock mycket mer välvilligt inställd till dessa små skära insekter med stora svarta ögon och långa tentakler, så jag tyckte att han kunde få det för en gång skull.

Jag hade tänkt att göra aioli att doppa dem i, men jag upptäckte i sista sekunden att jag inte hade alla ingredienser hemma (det är ju alltid något som går fel). Nemas problemas, jag hittade en burk lätt creme fraiche med paprika- och chilismak i kylen. Den gick att pimpa med en tesked sambal, en pressad vitlöksklyfta och lite lönnsirap för sötmans skull. Det blev kalas.

Till huvudrätt testade jag en ny rätt: pistaschgratinerad gösfilé med rödbetsrisotto och mustig vinsås. Receptet finns på Allt om mats webbplats.

En del moment att synka, men på det stora hela både lättlagat och gott. Min rödbetsrisotto ser inte riktigt ut som på bilden till receptet. Detta på grund av en missuppfattning orsakad av viss matlagningsstress. Jag läste att man skulle lägga rödbetan i risotton och tyckte att det var lite konstigt att den skulle vara hel. Jag kontrolläste säkert tre gånger men först när min orangerosa rödbetsrisotto var klar såg jag att rödbetorna skulle rivas först. Det blev fint ändå faktiskt, en ganska vacker rätt tycker jag nog. Och god - västerbottenosten och pistaschnötterna gjorde rätten intressant. Såsen hade passat lika bra till kött som till fisk.

En liten mellanrätt blev det också: Stiltonost med päronsallad och portvinsmarinerade aprikoser. Jag glömde valnötterna i stundens hetta, men i övrigt blev den som förväntat. Ost är ju ett måste, eller hur? Gott med portvin till. Receptet finns på dn.se.

Efterrätten vet jag knappt hur jag ska beskriva. God, konstig och lite kitchig. Jag fick efterrätten av mina föräldrar för några veckor sedan. De hade sett den i Halv åtta hos mig och tyckte att den verkade kul. Och det är den.

Äggtoddy à la Mannerheim (inte Mannerström som jag först trodde) består mest av vispade äggulor, socker och grädde som får stå i frysen och tas fram en halvtimme innan servering. Äggtoddyn serveras i cocktailglas med ett äggskal (kokat, man vill inte ha hönsrumpebaciller i efterrätten) konjak och kakao, snabbkaffe och florsocker i små högar. Man rör själv ihop det hela innan man äter den. Lite konstigt som sagt men Mika i Västerås, som gjorde denna dessert, vann faktiskt omröstningen och tog hem förstapriset. Receptet finns här.

M blev mätt och nöjd och jag blev mätt och nöjd, men allra godast var faktiskt frukostmackan. Och osten såklart.

Meze med raki

Vaknade igår, kom på att det skulle komma vänner på middag till kvällen, såg mig omkring i lägenheten och fick nästan panik. Vi hade inte hunnit röja undan efter julledighetens renoveringssatsningar, hade inte orkat röja undan efter fredagskvällens brakmiddag på tu man hand och hade inte någon riktig matinspiration. Av någon anledning gick det ihop ändå med samlade krafter (och genom att trycka in allt i sovrummet, där man nu knappt kommer in) och det blev en riktigt trevlig kväll såklart!

Jag gillar plockmat av flera anledningar, dels är det kul att laga, man sitter längre med maten och om det är något man inte gillar finns det annat att plocka av. Meze var längesen, kom M på, så det blev det.


Till maten drack vi raki. Anis ger mig starka barndomsvibbar, dels för att jag brukade gå och äta anis i trädgården som liten, dels för att jag tyckte att det var gott att sniffa på föräldrarnas pastis under Frankriketurerna. Lakrits har alltid fått munnen att vattnas på mig. Det får även raki, som utspätt med vatten och ett par isbitar passar riktigt bra till orientalisk mat.

Hummus
Skölj två burkar kikärtor noggrannt. Kör i matberedare tillsammans med två vitlöksklyftor, en halv tesked spiskummin, saft av en halv citron och tre matskedar olivolja. Späd med vatten till önskad konsistens.

Baba ghanoush
Halvera tre medelstora auberginer på längden och baka i ugn (200 grader) i ca 20 minuter tills de är mjuka. Ta bort skalet när de svalnat och kör i matberedare tillsammans med två pressade vitlöksklyftor, ett par matskedar balsamvinäger, salt och svartpeppar. När allt körts sönder, tillsätt olivolja, ca tre matskedar.


Kyckling med mandel och citron
Marinera 1,5 kg kycklingben några timmar i en blandning av två dl matyoghurt, rivet skal från en citron, en halv pressad citron, två pressade vitlöksklyftor, en och en halv tesked mald nejlika, en tesked torkad oregano och och en halv tesked kajennpeppar. Stek i ugnen på 225 grader, ca tjugofem minuter. När de är klara, ös dem med saften på plåten, strö på flagad mandel och låt steka några minuter till så att mandeln får lite färg.

Tabouleh
Tillaga bulgur eller couscous för fyra personer. Blanda med en rejäl näve hackad bladpersilja, en näve hackad mynta, hackade småtomater och hackad gurka. Häll övrer ett par matskedar olivolja och saften av en pressad citron.

Bakad sötpotatis
Sötpotatis är så härligt sött och gott. Potatisen ovan är klyftad, vänd i olivolja och bakad i 225 grader ca 25 minuter. Strö på lite sesamfrön de sista fem minuterna.

Köttfärsspett
Blanda 600g nötfärs med en näve finhackad persilja, några matskedar hackad mynta, två matskedar rivet citronskal, en pressad vitlöksklyfta, salt och svartpeppar. Trä på blötlagda träspett och grilla i ugn på hög värme tills de fått fin färg, ca 8 minuter.

Och så lite oliver och bröd till. Aubergineröran, sötpotatisen och kyckligen var nog mina favoriter, men allt behövdes för helheten. Jag hade inte velat plocka bort något.

Till efterrätt hade vi baklava som M köpt på Norra Grängesbergsgatan. De avlånga nedan är alldeles makalöst goda. Jag är galen i baklava, antingen till en kopp kaffe/te eller, som igår, med en kula vaniljglass.

Den uppmärksamma har kanske redan noterat att det för första gången, åtminstone i bloggen, ligger en duk på bordet. Jag är inte bara anti gardiner, som jag tidigare nämnt, jag använder inte heller dukar. Nu fick jag ett ryck, har ingen aning om var det kom ifrån, och gick och köpte en på Indiska. På plussidan får jag erkänna att det blir mycket mindre slamrigt och mycket mer hemtrevligt med duk. Dessutom är den fin. På minussidan: tvättning och strykning, suck... Får se om jag får mersmak.
Jag ringde hem och sa "mamma, jag har köpt en duk". "Äntligen!", utropade hon med Fylkings entusiasm. "Det finns kanske hopp om gardiner också?". Nej.

Dags att ta bort adventsljusstaken?

Fest med vegetarisk meny

Föräldrarna hade en mycket trevlig fest igår. All mat var vegetarisk och blev mycket lyckad enligt mig, men jag kan tyvärr inte ta åt mig äran eftersom jag bara var hjälpreda (som mest norpade rester, provsmakade och slickade ur skålarna).

Till förrätt blev det en god grönsaksterrin med bland annat aubergine och zucchini. Receptet räcker till ca 15-20 skivor och till förrätt är det lagom med två skivor per person.

1 aubergine (stor)

1 zucchini (stor)

2 röda paprikor
4 ägg

2 dl crème fraiche

1/2 scharlottenlök, finhackad

1 vitlöksklyfta, finhackad

Färsk basilika, ca 8 blad

Salt, svartpeppar och kajennpeppar

Olivolja och balsamvinäger

Skala och skiva aubergine och zucchini på längden i tre mm tjocka skivor. Salta aubergineskivorna på båda sidor och låt dem ligga och dra i ungefär en timme. Skölj av saltet och torka av dem.

Halvera paprikorna. Skålla dem i hett vatten och dra av skalet. Tärna paprikorna smått.

Fräs aubergine och zucchini i en varm panna med lite olja. De ska få färg. Låt dem rinna av på hushållspapper. Fräs paprikan.
Klä en avlång brödform med plastfolie så att folien hänger över kanten. Varva zucchini och aubergine i formen.

Vispa äggen och crème fraichen. Rör försiktigt i lök, vitlök, basilika och paprika. Smaka av med peppar, salt och kajenn.

Sätt brödformen i en större form med varmt vatten. Ställ in den i mitten av ugnen och grädda i ungefär en timme. Terrinen ska kännas fast. Låt den kallna i formen till nästa dag.

Lyft ut terrinen ur formen och dra av plastfolien. Servera i skivor, ca 1 cm, och droppa olivolja och balsamvinäger över.

Huvudrätten bestod av tortellacci med ricotta, parmesan och kronärtsskocka med en sås på grädde, smör och oxbuljong (denna gång med grönsaksbuljong). Detta är en av mina favoriträtter. Pappa hittade receptet i Allt om mat för säkert tio år sedan och jag kopierade det och har gjort det många gånger. Han har slarvat bort sitt recept och fick låna mitt och jag glömde ta det med tillbaka, alltså kan jag inte skriva det här tyvärr.

Att göra pastaknyten till åtta personer kräver sin logistik. Pappa vevade pasta, jag skar ut 10x10 cm rutor av arken och mamma lade på fyllning och vek ihop. Det är pappa som lagar merparten av maten hemma men mamma är bäst när det gäller pill och pyssel och hon är en organisatorisk talang. Därför vill jag påstå att hennes tålamod och arbetsledning gjorde att vi fick ihop detta på ett smidigt sätt.

Efterrätt: crème brulée med hallon. Jag vet inte vilket recept pappa använde men jag och M har testat flera olika varianter och har hittat ett vi tycker är riktigt bra. Vill man ha hallon i är det bara att lägga dem i formarna innan man häller i smeten.

Jag har också varit lite pysslig i helgen och tillverkat ett trevånings kakfat av loppisfynd för tjugofem spänn. Fatet nedan består av en tallrik, en assiett, ett tefat, en aluminiumbägare och en mässingsljusstake. Jag limmade bara ihop delarna med superlim och sprayade sedan kakfatet med cremevit sprayfärg. Det blev ganska bra men det tog såklart inte lång tid förrän jag hade sönder det. Det är tydligen ingen bra idé att snåla med superlimmet.

Kakfat med hembakat: kanelbullar, hallonmuffins och havrekakor

Sagt och hjort

Hade vänner och lilla söta guddottern på besök igår. Vi passade på att testa ett par nya rätter, bland annat ugnsstekt hjort och päronpajer. Mycket trevligt hade vi. Sedan sist vi sågs har lilltjejen lärt sig att på egen hand krypa från vardagsrummet, genom sovrummet, kryssa över två hallar och slutligen runda hörnet in i köket, och detta med imponerande hastighet!

Först blev det bubbel och varsin miniskagen (se pappas recept).

Till huvudrätt tänkte vi egentligen göra ett recept på hjortracks, men det gick inte att få tag på vare sig hos Viltspecialisten eller i hjortståndet på Bondens marknad. Där (Bonnarps hjortgård) rekommenderade de dock rostbiff från hjort, så vi köpte två stycken à 400 gram ca. Det var förvånansvärt billigt och jag hade väl inte högre förväntningar än att det skulle vara ok, men det var det möraste kött man kan tänka sig - det smälte i munnen. Vi tillagade det efter instruktioner: stekte det i ugnen, utan någon som helst kryddning, på 150 grader tills innertemperaturen var 57 grader. Därefter fick det vila i folie i en halvtimme. Perfekt rosa blev det och vi saltade och pepprade när vi skurit upp dem. Nu är Bondens marknad slut för i höst, men jag kommer att köra ända till Bonnarps hjortgård i Ljugbyhed för att få tag på detta kött igen.


Till köttet gjorde vi en potatispuré på mandelpotatis. Potatisen vispade vi med grädde, mjölk, salt och peppar. Detta serverades med ett fräs på gula kantareller och charlottenlök samt rödvinssky. Jag måste ha varit våldsam när jag skar upp det, för jag ser nu på bilderna att det blev lite hackigt... Köpte Montecillo Crianza 2007, Rioja, till efter rekommendation, och det passade bra till köttet.

Och så ost. Återigen Boels blå (den vi gjorde ravioli på för någon månad sedan). Som sagt, det var sista maknaden igår och man får passa på när man har chansen.

Till efterrätt blev det små päronpajer med vaniljglass. Receptet finns inte på nätet så jag kan inte länka till det eller skriva ut det, men det finns att hämta i den fina boken "Vinterns söta", som jag fick i julklapp av svärmor förra året. Där i finns mycket annat intressant som jag ska testa i vinter.


Pajdegen är smaksatt med bland annat kanel, ingefära och kryddnejlika. Lite tidigt kanske med juliga smaker, men jag kunde inte låta bli. Fyllningen består av mandelmassa och päron kokta i godsaker. Spadet som päronen kokat i reduceras och blir en söt sås som droppas över pajen.

Liten försmak på julen

Söndagslunch med päronen

Idag har vi haft mina föräldrar på besök. Vi har varit på Moderna museet och sett en fantastisk utställning med Alice Neel, ätit söndagslunch hemma hos oss och tagit en tur till Ikea. Mamma och pappa hade med sig allt möjligt trevligt, kåldolmar (världens godaste så klart!), hemmagjord lingonsylt och två fina kokböcker från bokmässan: Meny - det bästa ur radioprogrammet och Fredagkväll med mat och vin. Till lunch bjöd vi på västerbottenpaj med fikonsallad och serrano och därefter kaffe och svartvinbärstårta.

Västerbottenpaj
Deg:
100 g saltat smör
3 dl vetemjöl
3 msk kallt vatten

Blanda smör och mjöl i matberedare så att det blir smuligt. Tillsätt vatten och arbeta samman till en deg. Fyll en pajform (gärna med löstagbar kant, det blir snyggare när man serverar) och låt stå i frysen en stund. Förgrädda därefter i 180 grader i 15 minuter.

Pajfyllning:
2 dl crème fraiche
2 dl mjölk
3 ägg

2 gulor

150 g riven Västerbottenost
Salt och svartpeppar

Blanda crème fraiche, ägg, äggulor, mjölk och ost. Smaka av med salt och peppar. Häll i formen och grädda ca 30 minuter (den ska stanna och få lite färg) i 150 grader.

Till detta gjorde jag en sallad på ruccola, babyspenat, färska fikon och rostade pumpakärnor och dressing (olivolja, crema di balsamico, honung, salt och lite svartpeppar). Salladen var ett påhitt från min sida men den blev kanon till pajen.

Svartvinbärstårta

Kolabotten:
100 g smör
1 dl strösocker

1 msk sirap

1 msk vaniljsocker

2 1/2 dl vetemjöl (150 g)

1 tsk bakpulver

Rör smör och socker poröst, tillsätt därefter sirap. Blanda vaniljsocker, vetemjöl och bakpulver och rör ner det i smeten. Det är enklast att göra detta i matberedare. Ta en springform, 20-24 cm i diameter, och lägg ett tillklippt smörat smörpapper i botten. Tryck ut degen ovanpå och grädda i 200 grader (mitten av ugnen) i 12-15 minuter. Degen ska bli bakad och gärna få lite färg, men gräddar man för länge blir bottnen svår att skära genom.

Vinbärsmousse:
3 gelatinblad

1 1/2 koncentrerad svartvinbärssaft av bra märke
2 msk crème de cassis

2 dl vispgrädde

2 msk strösocker

2 dl matyoghurt

Blötlägg gelatinbladen i kallt vatten i ca fem minuter. Krama ur och smält i kastrull på medelvärme (vispa långsamt under tiden) tillsammans med en halv deciliter saft. När det smält helt och hållet, häll i resten av saften och crème de cassis. Vispa grädden med sockret. Blanda i yoghurten och saftblandningen. Blanda noggrannt och häll på den något svalnade bottnen. Låt svalna/stelna i kylen.

Svartvinbärsspegel:
2 gelatinblad

1 dl koncentrerad svartvinbärssaft

2 msk crème de cassis

2 dl röda vinbär vid behóv

Blättlägg gelatinet i kallt vatten i ca fem minuter. Krama ur och smält i saft och crème de cassis under omrörning på medelvärme. Låt svalna.

Obs och varning, här kommer det kniviga momentet! Om moussen inte stelnat tillräckligt och gelatinblandningen som ska vara överst inte har svalnat tillräckigt kommer översta lagret att rinna rakt igenom mittenlagret. Jag har gjort denna tårta många gånger (bland annat tio stycken till min svågers bröllop) och inte misslyckats med detta, men igår gjorde jag det. Därav alla vinbären i mitten... När jag handlade till tårtan var jag för snål för att köpa vinbär till garneringen, men efter detta lilla kosmetiska missöde fick M kila och kompletteringshandla.

Moussen får gärna stå ett par-tre timmar i kylen för säkerhets skull och gelatinblandningen ska svalna så mycket som möjligt utan att det börjar stelna och bli geléigt. Den kan vara ljummen, men får inte vara varm. Trots all tandagnisslan och alla svordomar (¤#%#&"/"(!!"#¤) när jag såg det översta lagret göra ett hål i mitten av tårtan, blev det ganska bra till slut.

Efter lunchen åkte vi till Ikea och jag köpte bland annat åtta vita kökshanddukar för maximal handduksenhetlighet. På Ikea är det så billigt att man gott kan slänga ut dem när de börjar få fläckar som inte vill gå bort. Kanske inte optimalt ur ett hållbarhetsperspektiv, men fint, enkelt och rent blir det.