Två somriga drinkar och annat gott

När man inte har semester kan man knappt föreställa sig hur det känns, och när man väl är där brukar det ta en vecka innan man kan slappna av ordentligt. Denna gång (jag gick på semester i förrgår) har det dock gått blixtsnabbt att komma in i semesterläge, kanske för att semestern började med midsommar och kanske för att en tripp till Italien, mitt favoritland alla kategorier, står på tur.

Semester för mig är att tillbringa mycket tid i köket, och att någon gång då och då få njuta av en god drink på balkongen. På sistone har jag gjort två nya drinkar: den första kom jag på själv av en slump, den andra hittade jag i en kokbok med sommarrecept. Vodka är basen i båda.


Jordgubbscocktail à la Fia
Härom veckan gjorde vi Glashyttegubbar med punschgrädde, en efterrätt från Per Morbergs program. Skivade jordgubbar ska marinera i citron, lime, råsocker och vodka innan man använder dem i efterrätten. Kvar när man tagit upp gubbarna blir ett härligt spad som, om det silas i finmaskig sil, passar utmärkt att blanda med några centiliter vodka efter smak. Servera drinken iskall. Kan det bli godare än så? Tro det eller ej men ja...


...denna lingondrink kan!

Lingonvodka
Blanda 4 cl vodka, frusna lingon, några iskuber och fyll upp med Schweppes Russchian (jag dubbelkollade, det stavas faktiskt så...). Kan det bli godare än så då? Nej.


Havrekakor
Idag har jag bakat havrekakor. Jag ville ha något gott till eftermiddagsfikat och snodde snabbt och enkelt ihop dessa: rör 200 gram smör och drygt en halv dl socker. Tillsätt 1,5 dl havregryn, 3 dl vetemjöl special och en knapp tesked bikarbonat. Rör/knåda till en deg, dela den i två delar och rulla ut varje del till en ca tre cm tjock rulle. Skär dem i bitar (ca 2,5 cm) och rulla till små bollar. Lägg bollarna på bakplåtspapper, tryck ut dem med en gaffel och grädda i 200 grader i ca 15 minuter. Detta var ett ganska bra recept, de blev sådär frasiga som man vill ha dem. Jag hade planerat att slänga i en näve russin också, men de var för gamla så det fick vara för den här gången.


Till middag blev det ugnsstekt ryggbiff med ljummen potatissallad, gjord mestadels på det som fanns hemma och på balkongen.

Bryn, salta och peppra biffen. Stick i en ugnstermometer och tillaga i 180 grader tills den kommit upp i 58 grader. Ta ut ur ugnen och låt vila i folie i ca en kvart. Den är då rejält rosa men inte rå. Skiva den och ringa över en varm dressing bestående av hackad vitlök och rosmarin som fått fräsa lite i en blandning av smält smör och olivolja. (Vi knyckte denna ide igår på midsommarafton när en kock i bekantskapskretsen gjorde något liknande med salvia och vitlök.)

Koka ett gäng fina nypotatisar. Halvera dem och blanda med färska haricots verts som fått koka i tre minuter, stora kapris, timjan, olivolja, salt och peppar.


Balkongen har vi inte riktigt fått i ordning än. Det känns onödigt att lägga ner för mycket jobb innan vi åker iväg. Mer än en gång har det hänt att en värmebölja träffat Sverige medan vi varit någon annanstans (för varför ska det vara varmt och gott när vi är hemma?) och när vi kommit hem har alla växter varit döda. Några kryddväxter har vi: timjan, rosmarin, persilja och några krukor med basilika, som bestämt sig för att krångla. Om ett par veckor ska det bli klart - halva poängen med semestern är ju att hänga på balkongen. Gärna med en god drink.

En god laxpudding

Först och främst vill jag utfärda en liten varning för citronkakorna jag nöjt skrev om i förra inlägget. Testa inte att baka dessa, det krävs justeringar innan de blir som jag tänkt. De blev bra vid första anblicken, och provsmakningen, men dagen efter var de skumma i konsistensen. Gör om, gör rätt. Jag återkommer med förbättrat recept.

Idag har jag lagat laxpudding, det blir mycket husmanskost för tillfället. Laxpudding är en gammal favorit som alltid blir gott. Enda gången det misslyckats var när jag skulle göra en smalare variant. Det var tydligen ingen bra idé, då är det bättre att äta en mindre portion.

Mitt bästa laxpuddingsminne är när jag var på mitt livs första (och hittills enda) skidresa. Vi var fyra personer som åkte till Sälen och vi tog med mat för var sin kväll. En person i ressällskapet råkar vara kock till yrket, en makalös kock, och han tog med sig en lika makalös laxpudding. Efter en hel dags skidåkning, med nästan brutna ben, nästan brutna armar och fullständigt utmattade fötter, satt det väldigt fint.

Laxpudding (fyra personer)

Koka 600-700 gram potatis med skalet på. Låt dem svalna. Skala och skiva dem.

Hacka en liten gul lök och fräs den i lite smör så att den blir mjuk och glansig.

Plocka fram 400 gram rimmad eller gravad lax ur gömmorna.

Smöra en form. Varva potatis, lax, lök och hackad dill, potatis, lax, lök och hackad dill och slutligen potatis. Vid närmare eftertanke kan du varva lagren precis som du vill, bara det är potatis underst och överst i formen.

Häll på en blandning bestående av tre ägg, 2 dl mjölk, 2 dl grädde, salt och lite vitpeppar. Lägg på några små smörklickar och grädda i 175 grader i ca en timme.

Lite dillsmör på toppen skadar inte. Jag tycker dock att denna bild är ganska pinsam, jag glömde ju grönsakerna. Det får bli bättring framöver... Gott var det iallafall, precis vad som behövdes för att liva upp en mulen tisdag.

Kåldolmar och mandelkakor med limoncello

Kåldolmar är en av mina favoriträtter, som jag beställer av nära och kära så fort jag får tillfälle, men jag har faktiskt aldrig testat att laga det själv. Idag var premiären. Det är så roligt att laga pilliga rätter med många moment. Jag är inte den mest kreativa matlagaren, den som kommer på en massa nya rätter eller som lyckas med allt. Men jag tycker att det är kul att koordinera matlagningen, själva timingen är min styrka. Ju fler moment eller rätter, ju mindre tid - desto roligare. Kåldolmar är inte särskilt krångligt, men det är en del att pyssla med och jag passade samtidigt på att göra mandelkakor med limoncello, vilket gjorde det hela till en utmaning.

Jag gjorde en jättesats kåldolmar för att frysa in och ha som luncher. Receptet jag skriver här räcker till ca 35 kåldolmar, härligt att ha och tina upp när kåldolmeandan faller på. Eftersom det tar en stund att göra dem kan man lika gärna göra många.

Koka upp en stor gryta med vatten. Skär runt "stammen" i botten på två vitkålshuvuden. Koka ett huvud i taget med undersidan uppåt. Ta ur bladen efterhand de blir mjuka och torka på handduk. man får lirka lite, gärna med en stekpincett.

Koka 2,d dl ris (torrvikt) och finhacka tre gula lökar. Fräs löken mjuk och blanda med 1 kg blandfärs och med det färdigkokta riset. Salta och peppra (ganska mycket salt krävs). Rulla in några matskedar färs i ett kålblad. Skär av eventuella hårda eller tjocka delar på bladet, det ska gå lätt att vika in kanterna och rulla in dem.

Lägg de färdiga dolmarna i smörade formar. Smält en rejäl smörklick (30-40g) i en kastrull, häll på några teskedar sirap och några teskedar soja så att det blir en fin sky. Skeda den över kåldolmarna innan du sätter dem i ugnen. Stek i 225 grader i 25 minuter. Vänd alla dolmar så att ovansidan hamnar underst och grädda i ca 20 minuter till. I formen bildas steksky som du kan ösa över dem ett par gånger under stekningen.

Servera med potatismos och rårörda lingon.

Jag har tidigare nämnt ett café i Lund som har fina små mandelkakor med limoncello. Jag har velat göra sådana men har inte hittat något recept. Ett experiment (modigt med tanke på att jag inte alls är någon bakare - eller säger man bagare? Jag är hur som helst inte något av det.), och inspiration från andra recept, ledde till dessa trevlig kakor. Inte exakt som de i Lund, men nära nog.

Mixa 200 g mandelmassa med ett ägg. Häll i finrivet skal av en citron, ett par matskedar limoncello, ett par matskedar florsocker och mjöl. Det är svårt att säga en exakt mängd mjöl. Kanske lite mer än en halv deciliter. Man får pröva sig fram så att konsistensen på smeten blir bra. Det ska gå att skeda upp smeten på en plåt utam att de flyter ut för mycket.

Grädda i 225 grader tills de börjar bli gyllenbruna i kanterna. Det tar max 10 minuter. Pudra med florsocker innan servering.

Mer husmanskost blir det i veckan: biff à la Lindström och laxpudding (mm) står på schemat.

Tolv år igen

Är hemma hos föräldrarna i helgen och bara njuter: höstvackert Blekinge, god mat och en stor, varm katt att mysa med i soffan. Jag kom ganska sent igår och var lite seg efter en vecka med magsjuka, rotfyllning och diverse jobbutmaningar. Då kändes det extra gott att bli serverad en Manhattan framför öppna spisen och sedan en god trerättersmiddag.

Till förrätt fick jag italiensk skinka och salami, en god rödkittost och pappas hemmabakta surdegsbröd. Det är M som har introducerat honom för surdeg.

Till huvudrätt escalope på fläskfilé och soja med potatiskaka från en nobelmiddag. Pappa var inte nöjd med potatisen eftersom den inte höll ihop riktigt när man stjälpte upp den. Vi var alla överens om att fläskfilén, som smakade lite åt det asiatiska hållet, kanske skulle passat bättre till en nudelsallad.

Eterrätten bestod av crème brulée med hallon, en provlagning inför kvällens bjudning.

Till sista vinslatten hittade jag en burk champagnekakor. De ska egentligen, som namnet antyder, serveras till champange men de är goda som de är eller till vin.

Champagnekakor

100 g rumsvarmt smör
1 msk strösocker
1 1/2 dl riven parmesanost
2 1/2 dl vetemjöl
1 msk paprikapupver

Vispa smör och socker poröst med elvisp. Tilsätt ost och mjöl och vispa lite långsammare tills det blir en smulig deg. Tryck ihop till en degklump och gör en lång rulle, ca 3 cm i diameter. Rulla den sedan i paprikapulver så att den täcks. Sno in den i plastfolie och låt vila i kylen i ca 2 timmar. Skär rullen i halvcentimetertjocka skivor och lägg på en plåt med bakplåtspapper. Grädda i 175 grader i tio minuter. Låt kakorna svalna på plåten.

Föräldrarna har bjudit några vänner på middag ikväll. När jag ringde hem för några dagar sedan sa mamma "Du kan ju sitta med under middagen men blir det långtråkigt kan du gå upp på övervåningen och se på TV". Jag har fnissat åt det hela veckan, ibland stämmer det verkligen att man aldrig blir äldre än tolv i sina föräldrars ögon. Har jag riktig tur kanske jag får makaroner och köttbullar till middag istället...

Mammas fina höstdukning

Malmös nya bryggeri

Igår besökte jag Brygghuset, Malmös nya ölbryggeri, med en förening jag är med i. Det ligger i Mazettihuset, där det för hundra år sedan fanns ett bryggeri. Ägaren Anders Hansson visade runt och berättade den inspirerande historien om hur drömmen om ett eget bryggeri har förverkligats. Bryggeriet gör fem sorters öl: Pilsner, Pale ale, India pale ale, Veteöl och Cacaoporter. Jag var bara tvungen att smaka den sistnämnda. Fantastiskt mustigt och gott (smakar inte choklad)! I min iver och entusiasm glömde jag att fotografera.

Brygghuset har öppet fredagar fram till den 20 november då puben öppnar. Webbplatsen är inte särskilt informativ tyvärr. Tre Systembolag säljer ölen styckvis: Hansa, Triangeln och Mobilia. Kul att Malmö har ett eget bryggeri, jag ser fram emot att prova de andra sorterna också.

Idag hade jag och M en lunchdate i Lund. Vi gick till indiska restaurangen och tog därefter en kaffe på Piccolo.

Piccolo har makalöst goda små mandelkakor smaksatta med limoncello. Jag har flera gånger undrat hur man gör sådana. Efter en snabb googling hittade jag nu ett recept: 200 g marsipan, 1 ägg, citronskal och citronsaft, grädda i 225 grader tills de är ljusbruna. Är det det receptet månntro? Kan man byta ut citronsaften mot limoncello? Kan det vara så enkelt? Frågorna är många, jag får nog testa i helgen och se om de liknar Piccolos kakor. Kanske kan man experimentera sig fram till något.

På tal om kakor såg jag en dokumentär häromdagen som fick mig att gråta. Kakornas kungar. Den kan ses på SVT Play till och med den 18 november. Dokumentären handlar om några av världens bästa konditorer, alla fransmän, som tävlar för att få den eftertraktade titeln "MOF". Tävlingen hålls var fjärde år och de har lagt ner sitt liv och sin själ för att bli bäst. I tre dagar utför de olika prov och bygger upp de mest fantastiska skapelser på tid.

En av männen (för de är alla män såklart) som man får följa i programmet tappar sin stora sockerskulptur, paradnumret, när han ska ställa upp den på sitt visningsbord. Den går i tusen bitar. Jag gråter inte ofta, i princip aldrig, men hans besvikelse klarade jag bara inte av. Jag satt med kudden framför ansiktet för att slippa se, men som tur är slutar det lyckligt. Se dokumentären, den är intressant, imponerande, rolig och hjärtskärande.

Sagt och hjort

Hade vänner och lilla söta guddottern på besök igår. Vi passade på att testa ett par nya rätter, bland annat ugnsstekt hjort och päronpajer. Mycket trevligt hade vi. Sedan sist vi sågs har lilltjejen lärt sig att på egen hand krypa från vardagsrummet, genom sovrummet, kryssa över två hallar och slutligen runda hörnet in i köket, och detta med imponerande hastighet!

Först blev det bubbel och varsin miniskagen (se pappas recept).

Till huvudrätt tänkte vi egentligen göra ett recept på hjortracks, men det gick inte att få tag på vare sig hos Viltspecialisten eller i hjortståndet på Bondens marknad. Där (Bonnarps hjortgård) rekommenderade de dock rostbiff från hjort, så vi köpte två stycken à 400 gram ca. Det var förvånansvärt billigt och jag hade väl inte högre förväntningar än att det skulle vara ok, men det var det möraste kött man kan tänka sig - det smälte i munnen. Vi tillagade det efter instruktioner: stekte det i ugnen, utan någon som helst kryddning, på 150 grader tills innertemperaturen var 57 grader. Därefter fick det vila i folie i en halvtimme. Perfekt rosa blev det och vi saltade och pepprade när vi skurit upp dem. Nu är Bondens marknad slut för i höst, men jag kommer att köra ända till Bonnarps hjortgård i Ljugbyhed för att få tag på detta kött igen.


Till köttet gjorde vi en potatispuré på mandelpotatis. Potatisen vispade vi med grädde, mjölk, salt och peppar. Detta serverades med ett fräs på gula kantareller och charlottenlök samt rödvinssky. Jag måste ha varit våldsam när jag skar upp det, för jag ser nu på bilderna att det blev lite hackigt... Köpte Montecillo Crianza 2007, Rioja, till efter rekommendation, och det passade bra till köttet.

Och så ost. Återigen Boels blå (den vi gjorde ravioli på för någon månad sedan). Som sagt, det var sista maknaden igår och man får passa på när man har chansen.

Till efterrätt blev det små päronpajer med vaniljglass. Receptet finns inte på nätet så jag kan inte länka till det eller skriva ut det, men det finns att hämta i den fina boken "Vinterns söta", som jag fick i julklapp av svärmor förra året. Där i finns mycket annat intressant som jag ska testa i vinter.


Pajdegen är smaksatt med bland annat kanel, ingefära och kryddnejlika. Lite tidigt kanske med juliga smaker, men jag kunde inte låta bli. Fyllningen består av mandelmassa och päron kokta i godsaker. Spadet som päronen kokat i reduceras och blir en söt sås som droppas över pajen.

Liten försmak på julen

Relativitetsteori och vaniljvisp

Det var ju kanelbullens dag igår, så jag gick inom St Jakobs stenugnsbageri i Lund för att köpa kanelbullar. Fast tanken var egentligen att köpa kardemummabullar för de är så in i helskotta goda. När jag kom in hade de bara bara med kanel och inga med kardemumma. Jag fick dock span på något annat intressant: äppelkaka på mazarinbotten. Det fick bli varsin sådan. Liksom allt annat från stenugnsbageriet var de fantastiska såklart. Vi köper inte så mycket bröd där längre eftersom vi bakar det mesta själva, men kakor borde man gå in och köpa oftare.

M gjorde misstaget att börja prata relativitetsteorin (av alla lättsamma vardagssamtalsämnen...) och svarta hål medan jag förlorade mig i vaniljvispen. Jag var väl inte helt fokuserad och när jag skulle få i mig det sista ur bunken och slicka av sleven spillde jag ner både mig och köksön och fick kommentaren "jag får väl hitta någon vuxen att prata med istället". Jag är ledsen, men om det inte går att koncentrera sig på relativitetsteori och vaniljsås samtidigt kommer jag alltid att välja vaniljen...

Vad mer? En enkel köttfärslimpa från ICAs husmanskostbok. God med äpplen, katrinplommon och bacon.

För fyra personer (minst):

400g blandfärs
1-2 morötter (finrivna)
1 dl havregryn
1 dl creme fraiche (jag tar lätt)
1/2 dl mjölk (jag tar mellan)
1-2 msk fransk senap
1 tsk basilika
1/2 tsk lökpulver
1 litet äpple
12 katrinplommon
1 paket bacon (140 gram)
Salt, vitpeppar.

Sätt ugnen på 200 grader
Blanda havregryn, creme fraiche, mjölk, senap, basilika, lökpulver (jag skippade basilika och lökpulver men saltade lite extra), 1 tsk salt och 1/2 tsk vitpeppar i en bunke. Tillsätt färs och rivna morötter. Blanda väl och häll i smord, bröad brödform, 1 1/2 liter. Skala och skär äpplet i bitar. Stick ner i mitten av köttärslimpan tillsammans med katrinplommonen. Jämna till ytan. Skär bacon i bitar och täck ytan. Ugnsbaka i 30-40 minuter.

Voilà! Ät med rårörda lingon, saltgurka och kanske ett par päror.

Terapeutiska långkok

Eller snarare "långstek". (Det där om att svenska språket är fattigt på ord sägs vara en myt, men jag tycker att man ständigt behöver uppfinna nya...).

Anyway, när jag har haft en hektisk dag vill jag laga något snabbt, eller ännu hellre köpa hem något. Men när varje dag i veckan känns som om jag spurtar mig igenom ett maratonlopp får jag nog av allt som går snabbt. Då vill jag istället laga något som tar tillräckligt lång tid för att jag ska hinna varva ner. Och det tar ett tag, jag är värdelös på att slappna av. TVn gör mig rastlös, en bok kan fungera men just nu harvar jag mig igenom några böcker av Doris Lessing och snigeltempot i dem gör mig än mer stressad. Jag tror att Svenska akademien satt med en hög böcker, började med Lessing, läste femtio sidor, gav upp och tänkte "good enough, hon får Nobelpriset". Nej, de tänkte förmodligen "bra nog, hon får Nobelpriset". Att slänga sig med engelska uttryck i akademien är väl som att svära i kyrkan eller värre. Alltså: min återhämtning och terapi den här veckan har istället fått vara att sitta vid köksön och stirra in i ugnen. Det är helt underbart fridfullt.

Långstek 1: Fläskkarré med höstiga tillbehör
Igår köpte vi en fläskkarré, lade på några smörklickar och ganska mycket salt och lät den vara i ugnen i 175 grader tills termometern visade 82 grader. Det tog en timme och fyrtiofem minuter. Vi öste den några gånger under tiden.

Köttet blev nästan knaprigt runtom och saftigt inuti.

Till detta gjorde jag en improviserad kål- och äppelröra. Jag fräste ett par skivade äpplen i lite smör och lade efter en stund i grovhackad vitkål. När detta blivit mjukt och lite gyllenbrunt på sina håll hällde jag i några matskedar vatten, en tesked grönsaksbuljong, någon tesked flytande honung och havssalt. Det blev riktigt gott till köttet. Detta åt vi med potatis (amandine från Bondens egen marknad) och lite sås gjord på stekskyn.

Långstek 2: Tortiera di patate e funghi
Idag gav jag mig på en inte fullt lika tidskrävande rätt, en gratäng med potatis, champinjoner och citron. Fick tipset av en kollega.

Skala och skiva ett kilo potatis. Skär av fötterna på 300-400 gram champinjoner och skiva dem. Pressa saften ur en citron och häll över champinjonerna. Riv en deciliter vitt bröd, 50 gram parmesan, hacka ett knippe bladpersilja och blanda. Smöra en form. Varva potatis, champinjoner, brödblandningen, olivlja, salt och peppar. Ställ i ugnen i minst en timme i 175 grader.

Var inte så sugen på maffiga köttbitar idag igen så det blev ett par skivor rostbiff till.

Man tager vad man haver

Jag respekterar jante och allt det står för och vill därmed ogärna skryta. Skojar bara, jag hatar jante och skryter gärna: idag har jag gjort världens godaste kamben!

Köpte nästan ett kilo finfina ben och rörde ihop en marinad bestående av ca en deciliter honung, ca 4 matskedar japansk soja, en pressad vitlöksklyfta, två teskedar mald nejlika och ca en matsked finriven färsk ingefära. Därefter lade jag kambenen och marinaden i en plastpåse, gojsade runt det hela och lät ligga i kylen i några timmar.

Benen fick vara i ugnen i ungefär en och en halv timme i 175 grader. Jag penslade dem med jämna mellanrum med en blandning av 3 matskedar honung, 1,5 matskedar japansk soja, en pressad vitlöksklyfta och en tesked sambal. Nejlkorna gjorde att det luktade pepparkaka från ugnen.

Jag börjar alltid på maten när jag redan är ordentligt hungrig. Väljer man en rätt som ska vara en och en halv timme i ugnen får man då problem... Jag rotade och letade i kylen och hittade lite allt möjligt att stilla hungern med: superrökt korv från Bondens egen marknad igår, god grönmögelost och ankleverpastej. Detta blev en fin liten förrättstallrik. Pastejen bredde jag på en smörstekt brödskiva och toppade med en klick äppel- och calvadosmarmelad. Osten fick ligga på på ett rosmarinknäcke och korven fick vara som den är. Till detta gjorde jag en negrone.

Såhär blev köttet när det var färdigt, saftigt med klibbig tjock glaze på.

Åt dem med coleslaw: strimlad kål, riven morot, lätt-creme fraiche, lite fransk senap, salt och peppar. Inte dumt. Inte dumt alls...

Marknad på Drottningtorget

Kom precis hem från en tur till Bondens egen marknad på Drottningtorget. Varje lördag till och med den 16 oktober kan man handla grönsaker, kött och annat (allt från gårdar i Skåne) på torget.

Idag köpte vi potatis (Cherie), rökt korv och goda blåmögelosten Boels blå. Om jag lyckas låta bli osten idag kanske den kommer väl till pass när nya pastamaskinen ska testköras imorgon.

Häromdagen gick jag förbi en bokhandel som säljer ut alla böcker med 75% rabatt. Det var ganska urplockat, men jag fyndade några kokböcker: Italienska inviter, Antipasti & stuzzichini, Svenska köket och Drinkar, en snygg bok (så blank att jag kom med på bilden) med recept från sveriges bästa bartendrar. Fin att bläddra i, men ingredienserna är så krångliga att jag tvivlar på att den kommer till användning. Var får man t ex tag på havtornpuré, havtornsjuice, ingefärsjuice och shisoblad? Nej tacka vet jag en okomplicerad GT.

Ikväll blir det risotto med karljohansvamp som M plockade för ett par helger sedan. Kan bli gott.

Hösten är här

I takt med att det blir ruggigare ute blir man allt mer sugen på höstmat: varma goda rätter som man blir ordentligt mätt på. Sallader med rosé känns passé. Potatisen kokar på spisen och jag ska precis börja steka isterband (halvsmålänningen i mig tycker att det är något av det godaste som finns). Rårörda lingon har jag verkligen längtat efter, och när jag rörde ihop lingonen började jag tänka på kåldolmar. Det får inte dröja alltför länge till. En annan fördel med hösten är att julbelysningen runt köksfönstret börjar kännas rätt igen.

Igår blev det en enkel, klassisk söndagmiddag. Vi blev sugna på en köttbit och köpte varsin bit entrecôte. Jag har aldrig förstått skillnaden mellan vitlökssmör och persiljesmör så jag vet inte riktigt vilket det är jag brukar göra. Smör, salt, persilja och vitlök innehåller det iallafall.

Köpte också ett gäng gula kantareller för extra höstfeeling. Smörfräste och åt på smörstekt brödskiva.
M fixade egna pommes och ugnsbakade några tomater. Perfekt mat en mörk och regning kväll.

Mätt, så mätt...

Syster bor på andra sidan jordklotet och är tyvärr aldrig hemma på sin födelsedag. Därför firar vi alltid en månad i förväg och i dag var det dags. Hon fick välja födelsedagsmiddag och nu när vi har ätit allt det goda känns det som om man bara vill lägga sig i horisontalläge i soffan och slappa resten av kvällen. De andra har gått på kvällspromenad men jag stod över...

Vi började med en Kir royal (bubbel och crème de cassis) och lite nötter. Till förrätt blev det en klassiker, åtminstone i vår familj: Toast Skagen. Jag har tidigare publicerat pappas recept. Idag var den riktigt fin!

Till huvudrätt: laxspett med Nobissås. Jag fick i uppdrag att göra såsen. Först måste man snabbgrava laxen. Skär lax i tärningar, strö salt på och lägg i plastpåse i en halvtimme. Därefter sköljer du av dem i ett durkslag och torkar i handduk. Trä på spett: varannan lax, varannan citron.

Nobissås: Häll en tesked fransk senap, två teskedar vinäger och en halv vitlöksskiva i en skål. Koka ett ägg i tre minuter (lägg i sjudande vatten) och gröp ur i skålen. Mixa eller vispa medan du droppar i två deciliter majsolja långsamt. Därefter saltar och pepprar du efter smak och häller i hackad gräslök. Min mamma och min syster åt denna rätt med bulgur, min pappa och jag med potatis. Det går bra vilket som.

Till efterrätt hade syster önskat sig hemmagjord polkagrisglass. Pappa gjorde en god vaniljglass och hällde i krossad polkagris (medan han gnällde över att det skulle smaka tandkräm, men han ångrade sig när han smakade). Vi strödde över lite extra vid serveringen. Glassmaskin står helt klart på min och M:s inköpslista, det har inte blivit av än tyvärr.

Ikväll är sista kvällen hela familjen är samlad. Nästa gång vi ses är i december, så det känns härligt men vemodigt!

Bröllopsdagsfirande

Har i veckan firat fyraårig bröllopsdag. I samband med det tog jag en titt på bröllopsfilmen och bara önskar att det gick att resa tillbaka i tiden och uppleva den dagen en gång till. På bröllopet åt vi laxrullad med kräftor och färskost på sallad av ruccola & marchesallad, kalvfilé med rostad nypotatis, vitvinssås, sparris och broccolitimbal, tre sorters ost med fikonmarmelad och knäcke och slutligen, istället för tårta, bakelse med hallonmousse och vit choklad från Patisserie St Gertrud. Jag har inga bra bilder på maten tyvärr.

Vi hade festen på Annars Vin & Gastronomi och var riktigt nöjda. Det svåraste valet när det gäller maten var om det skulle stå "MS" eller "SM" på bakelserna. Vill man att initialerna ska förknippas med neurologisk sjukdom eller piskor och strypkoppel? Det fick bli det sistnämnda.

Tradition på våra bröllopsdagar och andra speciella tillfällen är gratinerad hummer. Jag tycker oftast att skaldjur är läbbiga men när hummern ska gröpas ur är det jag som är den tuffaste. Man klyver hummern på mitten och tar ut allt som går att ta ur. Sedan hackar man stjärten. Jag tycker att det ser trevligt ut att ha klorna kvar så jag brukar inte inkludera dem. De får sitta kvar i hummern.

Man gör en Mornaysås, dvs bechamelsås som man spetsar med ganska mycket finriven parmesan (rör i den medan såsen är varm, men låt inte kastrullen stå på plattan när du gör det) och en klick extra smör. Krydda även med lite kajennpeppar så att såsen får lite sting. Blanda några matskedar av såsen med den hackade hummerstjärten och lägg i de rensade skalen. Lägg på lite finriven parmesan och rivet vitt bröd. Häll över lite smält smör. Ställ i ugnen i hög värme och grill tills den fått fin färg. Till hummern drack vi champagne, Pol Roger, som jag fick i avskedspresent av mina kära kollegor när jag bytte arbetsgrupp förra hösten.

Till huvudrätt hade jag velat göra ett recept på gös med chevrerisotto och rödbetskräm som vi gjort tidigare och verkligen tyckt om. Jag kunde dock inte hitta receptet någonstans. Dessutom gick det inte att få tag på gös. Frågade i flera affärer och i en av dem stirrade fiskdiskstanten på mig och sa "Vet du verkligen hur mycket gös kostar??", som om det var hennes plånbok som skulle bekosta kalaset. Det fick bli torsk med vitvins- och dragonsås istället. Kändes inte lika festligt, men det var helt ok smakmässigt.

Gissa vad det blev sen: ost såklart. En stark, salt blåmögelost på fårmjölk, en krämig rödkittost, kvittenmarmelad och något kexliknande med rosmarin och havssalt. Hummer i all ära men osten var bäst...

...tills crème brûléen serverades. Vi har inte haft det på länge och M är en mästare. Till sex personer:

1 vaniljstång
4 dl vispgrädde
1 dl mjölk
1 dl strösocker
6 äggulor
2 msk råsocker
6 portionsskålar som rymmer ca 1 1/2 dl var

Sätt ugnen på 150 grader. Skrapa ner vaniljfröna i en kastrull och lägg även ner vaniljstången. Tillsätt grädde, mjölk och 1/2 dl socker vitt och pösigt.

Ta upp vaniljstången ur kastrullen och vispa ner gräddblandningen i smeten. Häll i portionsformar och ställ dem i en långpanna med vatten upp till halva höjden på formarna. Grädda i nedre delen av ugnen tills de har stannat. Det tar ca 40 minuter. Ta formarna från plåten och låt svalna. Ställ i kylskåp några timmar.

Täck formarna med råsocker och bränn av med brännare så att det smälter och blir gyllenbrunt. Servera direkt.