Gruyère är nog min favoritost nummer ett, med en rinnig Brie de Meaux som huvudkonkurrent (jag köpte en gång en bit så mogen att den sprängde plastenfolien den låg i och rann ut på bänken). Och jag blev lite glad när jag läste i Ingen måltid utan ost att Peter Mårtensson, mannen bakom Möllans ost och författare till boken, håller med:
"Som osthandlare får jag ju ofta frågan: Vilken ost tycker du är den allra bästa? Diplomatisk som jag är börjar jag då en snårig utläggning om att det beror på vilket vin man tänker dricka, vilken mat man tänker äta, vilken sinnesstämning man är i, att det har skiftat i olika perioder av mitt ostliv etc. Men om den frågvise trycker en pistol mot min mage svarar jag med lätt, bara lätt, darr på rösten: Gruyère."
Ingen måltid utan ost är kul och intressant att läsa om man gillar ost och bilderna får det såklart att vattnas i munnen. Jag läser den just nu från pärm till pärm och har kommit till fårostarna. Getostkapitlet är dock det som fått mig mest sugen. På Möllans ost finns en getosthumidor, ett stort skåp med bara getostar i, som jag brukar trycka näsan mot men som jag aldrig handlat ur. Någon gång inom kort ska jag kolla in den närmare.
Jag fick upp ögonen för getostar när jag hälsade på en släkting i Nice för några år sedan. Vi var på middag hos familjen och mellan huvud- och efterrätt ställde de fram ett fat med säkert fem sorters Chèvre. Till det serverade de ett vin som de köpt av en italiensk vinbonde nära franska gränsen. Det var väl då jag insåg att det finns fler getostar än rullen i kyldisken.
Det här med getost var ett stickspår, jag får återkomma till det när jag botaniserat i den där humidoren. Tills dess: köp en bit Gruyère och njut - gärna utan några tillbehör alls. Och ta gärna en titt i boken ovan om du vill lära dig mer om ost.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar