Terapeutiska långkok

Eller snarare "långstek". (Det där om att svenska språket är fattigt på ord sägs vara en myt, men jag tycker att man ständigt behöver uppfinna nya...).

Anyway, när jag har haft en hektisk dag vill jag laga något snabbt, eller ännu hellre köpa hem något. Men när varje dag i veckan känns som om jag spurtar mig igenom ett maratonlopp får jag nog av allt som går snabbt. Då vill jag istället laga något som tar tillräckligt lång tid för att jag ska hinna varva ner. Och det tar ett tag, jag är värdelös på att slappna av. TVn gör mig rastlös, en bok kan fungera men just nu harvar jag mig igenom några böcker av Doris Lessing och snigeltempot i dem gör mig än mer stressad. Jag tror att Svenska akademien satt med en hög böcker, började med Lessing, läste femtio sidor, gav upp och tänkte "good enough, hon får Nobelpriset". Nej, de tänkte förmodligen "bra nog, hon får Nobelpriset". Att slänga sig med engelska uttryck i akademien är väl som att svära i kyrkan eller värre. Alltså: min återhämtning och terapi den här veckan har istället fått vara att sitta vid köksön och stirra in i ugnen. Det är helt underbart fridfullt.

Långstek 1: Fläskkarré med höstiga tillbehör
Igår köpte vi en fläskkarré, lade på några smörklickar och ganska mycket salt och lät den vara i ugnen i 175 grader tills termometern visade 82 grader. Det tog en timme och fyrtiofem minuter. Vi öste den några gånger under tiden.

Köttet blev nästan knaprigt runtom och saftigt inuti.

Till detta gjorde jag en improviserad kål- och äppelröra. Jag fräste ett par skivade äpplen i lite smör och lade efter en stund i grovhackad vitkål. När detta blivit mjukt och lite gyllenbrunt på sina håll hällde jag i några matskedar vatten, en tesked grönsaksbuljong, någon tesked flytande honung och havssalt. Det blev riktigt gott till köttet. Detta åt vi med potatis (amandine från Bondens egen marknad) och lite sås gjord på stekskyn.

Långstek 2: Tortiera di patate e funghi
Idag gav jag mig på en inte fullt lika tidskrävande rätt, en gratäng med potatis, champinjoner och citron. Fick tipset av en kollega.

Skala och skiva ett kilo potatis. Skär av fötterna på 300-400 gram champinjoner och skiva dem. Pressa saften ur en citron och häll över champinjonerna. Riv en deciliter vitt bröd, 50 gram parmesan, hacka ett knippe bladpersilja och blanda. Smöra en form. Varva potatis, champinjoner, brödblandningen, olivlja, salt och peppar. Ställ i ugnen i minst en timme i 175 grader.

Var inte så sugen på maffiga köttbitar idag igen så det blev ett par skivor rostbiff till.

Man tager vad man haver

Jag respekterar jante och allt det står för och vill därmed ogärna skryta. Skojar bara, jag hatar jante och skryter gärna: idag har jag gjort världens godaste kamben!

Köpte nästan ett kilo finfina ben och rörde ihop en marinad bestående av ca en deciliter honung, ca 4 matskedar japansk soja, en pressad vitlöksklyfta, två teskedar mald nejlika och ca en matsked finriven färsk ingefära. Därefter lade jag kambenen och marinaden i en plastpåse, gojsade runt det hela och lät ligga i kylen i några timmar.

Benen fick vara i ugnen i ungefär en och en halv timme i 175 grader. Jag penslade dem med jämna mellanrum med en blandning av 3 matskedar honung, 1,5 matskedar japansk soja, en pressad vitlöksklyfta och en tesked sambal. Nejlkorna gjorde att det luktade pepparkaka från ugnen.

Jag börjar alltid på maten när jag redan är ordentligt hungrig. Väljer man en rätt som ska vara en och en halv timme i ugnen får man då problem... Jag rotade och letade i kylen och hittade lite allt möjligt att stilla hungern med: superrökt korv från Bondens egen marknad igår, god grönmögelost och ankleverpastej. Detta blev en fin liten förrättstallrik. Pastejen bredde jag på en smörstekt brödskiva och toppade med en klick äppel- och calvadosmarmelad. Osten fick ligga på på ett rosmarinknäcke och korven fick vara som den är. Till detta gjorde jag en negrone.

Såhär blev köttet när det var färdigt, saftigt med klibbig tjock glaze på.

Åt dem med coleslaw: strimlad kål, riven morot, lätt-creme fraiche, lite fransk senap, salt och peppar. Inte dumt. Inte dumt alls...

Lycka är...

...att komma hem från kurs, alldeles mosig i huvudet, sticka nyckeln i låset, öppna dörren och känna doften av nybakat bröd slå emot en. En sats av de vanliga frukostbullarna med aprikos och pumpakärnor och två stora härliga danska rågbröd. Pluspoäng för maken.

Som ett barn på julafton

Okej, här kommer ett helnördigt inlägg. Jag är en nörd, det går inte att förneka. Inte ens i bloggen.

Igår kväll testade vi nya pastamaskinen. Jag gjorde en fyllning på ricotta, Boels blå, finhackade valnötter, lite salt och peppar.

Nu till det nördiga: jag filmade när vi testade motorn. Det här kommer inte att bli en videoblogg, men detta var jag bara tvungen att föreviga. Så himla skönt att slippa veva med ena handen och försöka styra pastan med andra. Det var bara att trycka på knappen och se pastan manglas genom valsarna till ett fruktansvärt irriterande ljud (förstärkt av mobilkameran) och en lätt doft av bränd elmotor.

När ett pastaark var klart delade vi det på mitten och lade ändarna i raviolifabriken.

Därefter satte vi på en plasttratt och hällde i fyllning.

Just raviolin måste man dock veva fram, hade vi använt motorn hade maskinen spottat ut ravioli över hela köket. Sådant kaos vill man inte ha.

Såhär coolt blev det. Vi var smått exalterade, som barn på julafton ungefär. Det tog ett par timmar att fixa ihop det hela, det ska erkännas, men resultatet blev topp!

Så här många blev det. Och när fyllningen tog slut gjorde vi tagliatelle på resten. M gjorde en god basilikasås till. Så gott att man nästan blev lite tårögd... Nördigt, eller hur?

Risotto med karljohansvamp

Fick ett risottoryck och tinade M:s karljohanfynd från förförra helgens svampplockartur. Gula kantareller är min absoluta svampfavorit, men karljohan (väl rensad, skuren i småbitar och tillagad på ett sätt som gör den mindre slajmig) kan vara riktigt gott.

Smält en rejäl klick smör i en gryta. Fräs två finhackade scharlottenlökar och en hackad vitlöksklyfta en stund. Lägg därefter i svampen och låt den fräsa med. Häll i tre deciliter ris, avsett för risotto.

När det har fräst ett par minuter häller du i två deciliter vitt vin och fem deciliter vatten. Detta häller du i en deciliter i taget så att det får koka ner mellan varje. Det ska bli krämigt, inte blött. Häll därefter i tre matskedar grönsaksfond.

Det tar ca 20-30 minuter att koka in vätskan i omgångar. När risotton har en krämig, klibbig konsistens häller du i finriven parmesan. En näve ungefär. Smaka av med salt.

Lite tryffelolja på, krispig rucola och en god köttbit så har man en godkänd lördagmiddag. Ett glas kallt vitt vin till skadar inte heller.

Marknad på Drottningtorget

Kom precis hem från en tur till Bondens egen marknad på Drottningtorget. Varje lördag till och med den 16 oktober kan man handla grönsaker, kött och annat (allt från gårdar i Skåne) på torget.

Idag köpte vi potatis (Cherie), rökt korv och goda blåmögelosten Boels blå. Om jag lyckas låta bli osten idag kanske den kommer väl till pass när nya pastamaskinen ska testköras imorgon.

Häromdagen gick jag förbi en bokhandel som säljer ut alla böcker med 75% rabatt. Det var ganska urplockat, men jag fyndade några kokböcker: Italienska inviter, Antipasti & stuzzichini, Svenska köket och Drinkar, en snygg bok (så blank att jag kom med på bilden) med recept från sveriges bästa bartendrar. Fin att bläddra i, men ingredienserna är så krångliga att jag tvivlar på att den kommer till användning. Var får man t ex tag på havtornpuré, havtornsjuice, ingefärsjuice och shisoblad? Nej tacka vet jag en okomplicerad GT.

Ikväll blir det risotto med karljohansvamp som M plockade för ett par helger sedan. Kan bli gott.

Indiskt x 2

Några kollegor äter på den indiska restaurangen på Bantorget i Lund varje tisdag och ibland hänger jag på. De betygsätter buffén varje vecka. Idag fick den 4,7 vilket är riktigt bra. Lammgrytan, den fina kycklingen som smälter i munnen och ny kryddning på potatisen bidrog till detta höga betyg. För full pott krävs att personalen ställer fram extra tillbehör.

Restaurangen har ett bås, som varje tisdag reserveras för stammisarna. Båset är trångt, mörkt och dystert. Dessutom sitter man omringad av tygskynken, vilket ger mig lite ångest med tanke på min textil-i-offentliga-miljöer-fobi (fläckiga dukar på restauranger, gardiner i bussar - jag vägrar till och med gardiner hemma). Därför försöker jag alltid få dem att sätta sig vid ett annat bord när jag är med, men det lyckas sällan. Idag fick jag sitta längst in i båset, inklämd. "Face your fears, face your fears..." mumlade jag tyst för mig själv medan jag lastade på ris på brödet.

Jag är inne i en indisk fas just nu, men i vintras vägrade jag att gå dit i flera månader efter en nära döden-incident. Jag satte en potatis i halsen och var säker på att min sista dag var kommen efter att ha försökt gestikulera till övriga gäster att jag behövde en hårdhänt Heimlich - utan resultat. Som tur var lyckades jag få upp den innan jag tuppade av. Får öva på mina charader så att jag är bättre förberedd till nästa gång.

Efter lunch på indiska restaurangen försätts man i djupaste paltkoma och tänker att det gott kan få dröja en vecka till nästa gång. Ändå fick jag för mig att satsa på indiskt även till kvällen.
Testade denna enkla gryta med köttfärs, linser och kokosmjölk med naanbröd och ris till. Receptet var bra, förutom att man måste salta ganska mycket och hälla i lite soja för en mer aptitlig färg. Annars en höjdare tyckte vi. De indiska recept jag samlat på mig tidigare tar en halvdag att koka ihop, så detta är ett bra vardagsalternativ.